Göteborgsposten – 4 oktober 1872, sida 2

derträdens grenar gaf honom svalka. Tant Hanna hade dragit fram en grå yllestrumpa ur fickan och stickade flitigt. — Ni känner väl ej händelsevis till någon här i trakten som hyr ut rum som kunna anstå en gentleman — gör ni det, mrs James? frågade mr Wort plötsligt. Mrs James funderade och skakade derefter på hufyndet. — Det finnes ingen, mig votorligt, utom i Kingsburg, sade hon; mrs Freeman vid stora gatan och mrs Peters i närheten af er egen bostad. — Ingendera af dem har några lägenheter som passa, svarade förvaltaren; deras rum äro mycket för små, jag har tagit dem i skärskådande. Jag skulle vilja hyra på ett ställe som vore passande för en gentleman, hvilken kommer ner under en månad eller två för att fiska. Jag behöfde en välbelägen salong, en stor luftig sängkammare, vällagade måltider och en god trädgård. Om ni kände till någon landtgård på ej allt för stort afetånd härifrån, der man kunde vara böjd för att taga emot honom. — Jag vet icke, sade mrs James, men tillade efter en paus och en tveksam blick på sin sofvande man : Jag kan ej inse hvarföre vi icke sjelfva skulle taga emot honom om det kommer derpå an. Richards rum är tomt, och det bästa förmaket begagnas ej en gång i månaden. Han betalar väl, förmodar jag? — Han skall betala väl — liberalt till och med — för en sådan lägenhet som ni kan lemna honom, derom är jeg säker. (Forts.)