Göteborgsposten – 4 oktober 1872, sida 1

med mycket fundersam min, under det Grace gaf akt på honom, undrande om han skulle säga dem någonting rörande den intressante landsflyktingen, sir Francis Clevedon. — Vi få en ypperlig höskörd det här året, Jim, sade han plötsligt, och vid dessa ord såg James Redmayne upp på sitt vanliga dåsiga sätt och svarade ja; såvida intet regn komme under de nästa två dygnen, kunde de vara vissa om en god skörd. — Det finnes ej stor utsigt till att något regn skall komma; min barometer har ej varit under tretio på de sista fjorton dagarne. Vi ha ej på tio år haft en så god skörd här i trakten som det nu blir. — Det blir väl en god hjelp för sir Francis, förmodar jag, sade Grace ifrigt. — Naturligtvis okall det hjelpa upp affärerna betydligt, svarade mr Wort muntert. Vi få goda sjuhundra pund af höskörden i år att minska inteckningssumman med. Det är ett nöje att arbeta för sir Francis. Allt sedan hans far dog, har han ej uttagit mer än tvåhundrafemtio pund om året af egendomen. En ny kopp thå, om ni behagar, och ej alldeles så mycket socker. — Är det någon utsigt till att sir Francis kommer hem snart, mr Wort? frågade flickan under det hon hällade i thet. — Ej stor; såvida ej hans tant, mrs Calvert, skulle dö snart och lemna honom sina penningar. Jag tror att han kan vara nästan säker på att få dem då hon dör en gång; men hon tyckes vara böjd för att hålla näsan i vädret så länge som möjligt.