Göteborgsposten – 3 oktober 1872, sida 1

Göteborgs Teater. Menniskan har, äfven då det är omedvetet, behof af att förfriska sig i ett andligt bad, för att der rena sin själ från det slagg, hvarmed de materiella bestyren öfverdraga henne. För detta hennes behofs tillfredsställande erbjuda sig tvenne medel: religionen och kousten. Religionen är det medel, genom bhvilkot hon träder i nära beröring med det högsta, med sin andliga lifskälla. Konsten är det medel, genom hvilket hon låter de elementer, som utgöra lifvet, koncentrera sig i det sköna, då det yttre sinnet blir den nervtråd, eom förbinder hennes tanke med sjelfva det andliga, det högsta. Af konstens olika uttrycksformer är dramatiken, eller kan åtminstone vara, den verkningsrikaste, på samma gång som den är den för allas fattning mest tillgängliga. Den har derför ock i alltid, hos alla folk, för alla klasser och åldrar varit den käraste. Teatern är dramatikens raw, och teatern är således, eller kan åtminstone vara, en anstalt för det goda, en sedlig institution. Ty i dramat framställas de menskliga lidelserna eller dårskaperna och krossas eller gisslas för att lemna rum för det goda, hvars seger, personifierad i de dramatiska karaktererna, också är dramatikens mål såväl som dess vilkor. I nästan alla länder är derför älven teatern hugnad med understöd och anslag från det allmänna, isynnerhet i de större städerna, der man särskildt måste hålla massans intresse vaket för det förädlande, för konsten, för det förandligande, på det icke samhällena må sjunka så djupt ned i den krassa materialismens dy, att det högre försvinner ur befolkningens tanke och densamma för gerna lystrar till sina passioner, till köttets begärelse, ty kyrkan förmår ej ensam bekriga allt. För sådana större samhällen är derför teatern ett oundgängligt behof, för hvars verksamhet i den rätta riktningen det allmännas män, eåväl som den offentliga kritiken, böra intressera sig, vilken man bör följa med oaflåtlig uppmärksamhet: lärorna från scenen äro aldrig verkningslösa. Göteborg är numera ett störro samhälle,