Göteborgsposten – 3 oktober 1872, sida 1

han nu är än här. Der ute kan han möjligen förtjena någonting genom arbete ute på guldfälten, men här var ej rätta platsen för honom. Vid sådant tal blossade Grace upp och tog sin far ifrigt i försvar. Hon älskade honom och han var fullkomlig. I det han vände ryggen åt Brierwood och reste till främmande land för att söka sin lycka hade han gjort en uppoffring värdig hjeltarne i romerska historien, tyckte hon med minnet fästadt på Marcus Curtiue, som från den klassiska historiens dunkla bakgrund framstod för henne såsom en särdeles intressant ung man, hvars autografi hon gerna skulle ha velat räkna bland sina samlingar. Hennes tankar följde honom under denna period af hennes lif både dag och natt; den tid kom — ack allt för snart — då de följde en annan. I sina drömmar tyckte hon sig se honom arbetande under en annan himmel; hennes böner höjdes för hans väl. Mrs James upptog hennes förebråelser mycket mildt. — Flickan gör rätt i att taga sin fars parti, sade hon och jag vill ej säga något ondt om Richard. Jag menar blott att han fått för stark vilja och för stolt temperament för sådant här arbete. Han passar bättre till att flacka omkring i främmande länder än här tåligt vänta på att hans säd skall mogna och hans kreatur bli slagtfeta. Det var i början af Juni månad; Richard Redmayne hade varit borta femton månader, och rosorna började blomma i trädgården på Brierwood. Den frånvarande tänkte på dem emellanåt under sitt sträfsamma lif ute på fälten, tänkte sig sittande under den stora cedern, der han rökat