Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 5

(Insändt.) Till Red. af Göteborgs-Posten. Tacksam för den uppmärksamhet ni visat min ringa person genom att referera något af hvad jag vid senaste prestmotet yttrat, anhåller jag vördsamt att så göra följande anmärkning vid ert referat öfver sista mötesdagens diskussion. Deri säges, att jag frimodigt tillkännagaf att jag stode utom det schartauanska lägret. Jag begagnade dock icke ordet läger, utan samma ord, hvaraf en föregående talare, den af mig högt aktade prosten Hegardt, betjenade sig, nemligen riktning; och att jag uttalade — hvad alla, som känna mig, val veta — att min predikometod icke är den s. k. schartauanska, dertill behöfves icke något synnerligt mod, helst ingen förnuftig kristen, han må nu vara prest eller lekman, förnekar att den sanna kristendomen uppenbarar sig i mångfaldigt vexlande former, beroende på de olika gåfvor, Kristi ande skänker. Till förekommande af missförstånd torde jag här få nämna, det jag med berörde uttalande ingalunda ville uttrycka någon ringaktning för den gåfva, som hos den i så många hänseenden utmärkte prosten Schartau fanns; jag tvärtom anser att hvarje svensk prest, som gör anspråk på bildning, bör taga kännedom om det egendomliga i S:s efterlemnade skrifter och efter sorgfällig pröfning tillgodogöra sig det sanna, som derur onekligen i rikt mått kan hemtas. Vidare låter ref. mig yttra, att ren kristendom kan finnas äfven hos olika tånkande!. Epitetet ren nyttjade jag icke och skulle vara ledsen, om jag begagnat det. Ty ren kristendom sanns, noga taget, endast hos Honom, hos hvilken vetandet om sanningen var ett med varandet i sanningen, nemligen hos Guda-menniskan Jes. Christum, samt hos hans första lärjungar; hvadan ock Schartau ganska sannt anmärker, att hvarken Luther eller någon annan andelig författare är fri från misstag, ja — för att nyttja ett skriftens ord: ho vill finna en ren när dem, der ingen ren är? Det allvarliga sträfvandet efter renhet i lära och lefverne kan emellertid finnas inom hvarje kyrka och i hvarje riktning inom densamma; men tillfällena att nå detta stora mål äro olika i de olika kyrkorna, och derpå beror dessas olika värde. Torpa prestgård d. 30 Sept. 1872. Högaktningsfullt A. M. Blidberg.