riksdagsmannavalet här. Det berättades af väl underrättade personer redan i våras att konung Carl XV, sedan arfsdelningen efter drottning Lovisa uppgjorts, i det väsendtliga upprättade ett testamente, hvari konungens dyrbara konstsamlingar skänktes till svenska staten, med vilkor att af dem skulle bildas ett särskildt museum på Ulriksdal. I sammanhang dermed var det konungens afsigt att der uppföra en särskild byggnad, eller ett annex till slottet, uteslutande afsedd för konungens stora och dyrbara samling af oljefärgstaflor. Med denna vackra tanke sysselsatte sig konungen ofta och utkast till byggnadsritningar lärer blifvit gjorda. Ännu i somras hyste konungen den förhoppningen att byggnadsarbetet möjligen redan i år och under hans egna ögon skulle kunna påbörjas. Derom är intet tvifvel, att testamentet kommer till verkställighet. Huru det kommer att gå med den särskilda byggnaden för taflorna är ovisst, såvida icke riksdagen dertill vill anslå medel till förverkligande af den vackra tanken: Carl XV:s museum på Ulriksdal. Några dagar före konung Carls död lärer han föreskrifvit att icke blott hans privata brefsamling, utan alla de i hans enskilda ego varande talrika skuldförbindelser, representerande ett ganska betydligt belopp, skola uppbrännas, en föreskrift, som med vederbörligt samtycke äfven punktligt verkställts. Det anses icke möjligt att konung Oscar tidigare än nästk. höst, och knappt då, kan inflytta i k. slottet. Dertill fordras en mängd åtgärder, som fordra både tid och arbete och derjemte äro förknippade med stora utgifter. Allt antyder att H. M:t äfven såsom konung kommer att iakttaga en god och välberäknad hushållning, med utgifterna lämpade efter inkomsterna. Om jag icke irrar mig har jag någon gång förr omnämnt att hr Chr. Hammer till regeringen ingifvit en framställning derom att för svenska statens räkning skulle inköpas de stora samlingar som utgöra hvad gemensamt kallas Hammers Museum, hvilket såsom bekant är innehåller en ofantlig mängd artiklar af stort konstoch kulturhistoriskt värde. Hr Hammer lärer eventuelt fordrat för detta museum 112 mill. rdr. Då framställningen kommer att afgöras på ecklesiastikministerns föredragning, och godkänd måste föranleda en proposition till riksdagen, har det varit en förberedande och nödvändig åtgärd att erhålla visshet om dessa samlingars penningevärde. Sakkunniga personer hafva för den skull värderat de i olika grupper fördelade samlingarne; men resultatet deraf har blifvit, att den summa som hr Hammer fordrat betydligt öfverstiger den hvartill samlingarne värderats, och följden deraf torde blifva, att, så vida ej hr Hammer medgifver en nedsättning i sitt pris, hvilket ej är sannolikt, framställningen måste afslås, hur påkostande det än är att derigenom många artiklar af stort historiskt värde sannolikt gå till utlandet. ij Om jag icke blifvit oriktigt underrättad hafva riksdagens revisorer, eller rättare sagdt den delegation af revisorerna som granska riksbankens styrelse och förvaltning, kommit i en oangenäm ställning mellan pligttrohet och undseende. Klart är att hrr fullmäktige i riksbanken icke oafbrutet under hela årets lopp kunna utöfva sitt ansvarsfulla kall. Vanligen ha några af dem sitt hem på annan ort än hufvudstaden och deras euskilda angelägenheter taga äfven deras tid i anspråk. Att fullmäktige således äfven kunna göra anspråk på någon ledighet för vistelse i hemmet oller för hvila, är fullt behörigt. Men å andra sidan är lika klart, att då fullmäktiges antal minskades, hvaremot fullmäktigsarvodet ganska betydligt ökades, om jag ej misstager mig till 3400 rdr årligen, framgår deraf ett större behof af och högre anspråk på fullmäktiges vistelse här. Några veckor efter lagtima riksdagens afslutande sistförlidet år begärde och erhöll bankofullmäktigen Carl Ifvarsson ledighet och hemreste första dagarne i Juni månad till Halland, men återkom icke hit förr än kort före urtima riksdagens öppnande. Hans plats i bankens styrelse stod således ledig under mer än !(, år; men det oaktadt uttog han sitt arvode dili fulla boloppet. Det kommer nu derpå an huruvida hrr revisorer kunna underlåta anmärka hr Ifvarssons långa, icke af sjukdom föranledda, frånvaro, eller öfverse dermed, i hvilket senare fall revisorerna dock faktiskt erkänna att hans närvaro här såsom bankofullmäktig icke varit behöflig. Derom synas emellertid icke blott öfriga ledamöter i riksbanksstyrelsen, utan ätven hr Carl Ifvarsson sjelf, hafva kommit till en än mera stadgad öfvertygelse, åtminstone att döma deraf att han äfven i år kort efter riksdagens slut begärde och erhöll ledighet och begaf sig till hemorten, der han sedan vistats från början af Juni månad och ännu då detta skrifves lärer vistas, åtminstone är han ej synlig i banken. Således har tjenstledigheten i år redan fortgått i fyra månader. Ingen af de öfrige fullmäktige har under innehafvandet af detta förtroendeuppdrag sammanräknadt åtnjutit så lång tjenstledighet som hr Carl Ifvarsson tagit sig. Troligen har äfven ni hjertligt skrattat åt sÖlandsbladets meddelande jemte Carl XV:s frånfälle, att Thronen intages nu af den 14årige hertigen af Wermland, Oscar Gustaf Adolf, under hvilkens minderårighet förmyndare-regent kommer att förordnas-. Men om den uppfattningen af regentombytet är ölandsbladets redaktör icke ensam. Den delades,