Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 29 September. Endast ett dygn har förflutit sedan det öfverraskande resultatet af det sist hållna riksdagsmannavalet blef bekant och sannolikt redan i dag, bestämdt i morgon, har denna valakt, som satte så många i spänning, af den stora allmänheten i hufvudstaden blifvit rlagd till ad-acta-handlingarne, som gubben Fredlund i Svea hofrätt plägade säga. I mitt förra bref omnämnde jag den oro som redan då gripit hr X. Den ökades sedan med hvarje dag. Djupt kännande sin oafvisliga pligt som valman i hufvudstaden, gjorde han sig den allvarsamma frågan: huru skall det bli möjligt att här finna 13 fullt radikala kandidater, ty på andra kan jag ej rösta? Visserligen anlitar äfven han ofta embetsmännen och ställer på dem stora fordringar, men han bekämpar dock allt embetsmannavälde och kan derjemte ej fördraga några kapitalister som ega mer än han. Följaktligen borde på hans lista ingen embetsman — ingen byråkrat, ej heller någon plutokrat upptagas. Ehuru ytterst sjelfständig, ansåg han sig böra bevista alla för honom tillgängliga valmöten, dock endast för att möjligen så någon vägledning; men öfverallt fann ban till sin stora harm, att äfven de radikalaste villigt gåfvo sin gärd åt byråkratien och plutokratien. Han beslöt då att handla på egen hand. Han fattade adresskalendern, gick igenom den, började med Aagaard, H., agent, och slutade med Öijerstedt, C. G. bleckslagare; men kunde omöjligt få reda på 13 riktiga demokrater, som tillika voro valbara. Han insåg då nödvändigheten af, väl icke att öfvergifva sina radikala grundsatser, men att för tillfället modifiera dem, och så uppgjorde han en vallista, i hvilken han fast beslöt att icke göra någon förändring, äfven om han tillfölje af sin sjelfständighet skulle komma i ett spändt förhållande till åtskilliga personer tillhörande gruppen konservativa. Han granskade sin lista med en känsla af välbehag, och kom så till den bestämda åsigten, att hans kandidater skulle blifva riksdagsmän med stor röstöfvervigt. Ehuru hans valspråk är frihet och sjelfständighet tvekade han icke att nu, då det gällde fosterlandets väl, utöfva en lätt pression på sina hyresgäster, hvilka sannolikt nu, sedan hyrorna blifvit höjda, torde mindre punktligt fullgöra sina åligganden. Han delgaf dem derföre hvardera en utskrifven vallista och sade med en viss allvarlig tonvigt: var så god. Hos en af dessa hyresgäster sammanträffade han med den familjens husläkare, hvilken nu inställt sig opåkallad, och som ifrigt förordade en lista, något olik den hr X. hade lemnat, hvilket föranledde den senare att mot husläkaren anmärka det oriktiga uti attså der egenmäktigt vilja inverka på valmän, hvilkas sjelfbestämningsrätt borde lemnas okränkt. Hr X. greps på gatan af sin egen läkare, som gaf honom ett kortsattadt råd, nästan i receptform, på hvem han absolut måste rösta, och hr X. var nästan beredd att gifva ett tillrättavisande svar, då han plötsligt erinrade sig att med doktorn bör man ej stöta sig. Han sade sig vara mycket tacksam för det goda rådet. Ju närmare valdagen kom, ju mera förtumlad blef hr X. Än strök han ut ett namn, än ett annat på sin vallista. Andra sattes dit i stället, och strökos äfven de: talet 13 är ett olyckligt tal, yttrade han djupt vemodig, men — tillade han — blir det kanske bättre när vi längre fram skola välja 14? Ögonblicken blefvo allt dyrbarare på valdagen. Hr X. omskref ännu på fastande mage sin vallista. Han drack sitt morgonkaffe, men det smakade honom ej — och så skref han ännu en gång om sin lista. Den blef nu hållen i strängt byråkratisk-plutokratisk stil; den upptog tio namn tillhörande dessa begge kategorier, och blott en grosshandlare som kan bli kapitalist, en handtverkare som är kapitalist och en publicist som bör bli kapitalist. Noga räknadt är min lista alls icke demokratisk, men hellre det än att icke tillhöra majoriteten, tänkte hr X. Han inställde sig tidigt utanför rådhuset i Fredags, nöjd att solen sken så herrligt. Hans ögonbryn sammandrogos visserligen och djupa veck lade sig på hans panna, då han såg de många byråoch plutokraterna tåga upp, men så ljusnade hans blick åter, när han säg de många äfven komma, hvilka han utan tvekan tog som moderata demokrater åtminstone. tt så stort antal valmän, sade han, ha aldrig förr mött vid valurnorna. Han såg en skymt af hr Söderstedt, glad och verksam som alltid — verksam i samma riktning som de mest verksamma bland hufvudstadens läkarekår. Blir Söderstedt sjuk i år, tänkte hr X., nog blir han väl skött. Medan röstsedlarne uppräknades genomgick jag i minnet de sista dagarnes tilldragelser och tillåter mig nu omnämna några af dem. Det af den anonyma valkomitn äfven i fjerde valkretsen tillämnade valmötet uteblef, till stor öfverraskning icke minst för mig, evär jag trodde mig med visshet veta att den fyndige valagitatorn Söderstedt specielt intresserade sig för detsamma; men troligen insåg han att resultatet af detta möte icke skulle bli mera tillfredsställande än fallet varit med de föremm da dö istlirstana AaAnRh man dags Avl Jan A