Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 2

I strid mot hvad fom förut uppgifvits, att Osterrike skulle vara hugadt att göra vissa eftergifter för Frankrike i afseende på handelsoch sjöfartsfördraget med detta land, finna vi nu af den österrikiska regeringens inför delegationerna i Pest framlagda röda bok, att hon tvärtom vägrat antaga den franska regeringens förslag i hänseende till sjöfartsfördraget och att hon officielt uppmuntrats af furst Bismarck att fasthålla vid denna vägran, och att hon äfven gjort vissa förbehåll mot hvarje ändring i tulltariffen på varor, hvilken skulle inskränka på handelstördraget af 1860. Afven andra regeringar tyckas ha gillat och kanske uppmuntrat Wienerkabinettet i dess motstånd mot de franska förslagen. Alldenstund deras fördrag med Frankrike utlöper senare än det fransk-österrikiska fördraget, hade de intresse i, att Österrike icke gaf exempel på eftergifter för Frankrike. Det är möjligt, att denna hemliga inblandning ökat Österrikes motvilja. Möjligen skulle det dock gifva med sig, om Frankrike lyckades bli ense med den engelska regeringen, hvilket numera icke synes omöjligt. Den af Thiers inledda handelspolitiken är som bekant isynnerhet skadlig för England. Den engelska handelsflottan befinner sig redan och industrien kanske nästa år i Frankrike på ståndpunkten af den minst gynnade nationen. På grund af den surtaae, som de ännu bestående fördragen boröfva deras konkurrenter, öfvorgifva de engelska fartygen de franska hamnarne. Det ligger således i Englands intresse att för sina fartyg och varor utverka behandling som den mest gynnadejnationens, och man tror nu, att England för detta måls vinnande skall göra några eftergifter. De engelska handelskamrarne visa sig icke vara emot saken.