Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 1

En gammalmodig trädgård djupt i hjertat af det landtliga Kent; en trädgård sådan ingen modern trädgårdsmästaro skulle gilla den, men doftande och skön och mycket kär för dess egare, som befinner sig långt på andra sidan det ödsliga hafvet, försökande att förbättra sin förmögenbet på de australiska guldfälten och som med mången hemlig suck tänker tillbaka på den gröna dal i England som han kallar sitt hem. Det har varit hans hem i fyrtio år och hans slägts hem sedan sekler tillbaka. Nu skulle det vara mycket hårdt för honom att skiljas från det gamla stället, och likväl har Richard Redmayne varit nödsakad alt skåda denna bittra möjlighet rakt i ögonen. Der finnas inga väl ansade blomsterbäddar, inga drifhus i nyare stilen, inga växter af mera sällsynt slag; men de blomsterfamiljer som finnas trifvas förträffligt, gräsmattorna ha en yppig grönska, äpple-päron-, lummiga valnötträd och stora, dystra cedrar sprida der sin skugga. Trädgården ir tillstängd för den yttre verlden, från den lugna landsväg som löper utefter den, genom höga murar af rödt tegel, intill hvilka stå en rad ef fruktträd. Bredvid träd