Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 1

gården och skild från densamma endast genom en häck af vildrosor finnes en vidsträckt fruktträdgård, en den lugnaste plats — en fridfull tillflyktsort under de varma sommardagarne. Vid ändan af fruktträdgården är en damm i hvilken en massa ankor plaskar bland vattenliljorna, och på andra sidan om dammen befinna sig Brierwood Farms betesfält och sädesåkrar. Trädgård, hus och jord tillhöra Richard Redmayne, som gripits af guldsökaremanien och är borta i Australien, der han försöker att förbättra en förmögenhet som under sista åren lidit betydligt genom en följd af olyckliga tilldragelser, dåliga skördar, misslyckade spekulationer, boskapspest, potatissjuka med ett ord alla slags olyckor för hvilka landtbrukaren är utsatt. Han har lemnat sin yngre bror efter sig — en något lättsinnig och svag man, som aldrig gjort mycket för sin egen räkning i lifvet utan för det mesta varit ett påhäng för herren till Brierwood — och sin brors hustru som ingalunda är svag men deremot begåfvad med en ganska skarp tunga, ehuru ej någon dålig person i själ och hjerta. Dessa båda, James Redmayne och hans hustru Hannah, ha qvarlemnats för att ha vård om gården. Men de skulle äfven taga vård om någonting som var oändligt mera dyrbart än Brierwood Farm. Ty huru dyrbart än hvarje tunnland af det kära gamla hemmet är för den resandes hjerta, har han lemnat efter sig något som är tio tusen gånger mera dyrbart för honom, nemligen sin dotter Grace, enda barnet, en lång, smärt brunhårig flicka om nitton år.