Göteborgsposten – 1 oktober 1872, sida 4

Då Barnängens Tekniska Fabriks egare under form af annons i åtskilliga tidningar illa utfarit mot hr Henr. Gahn och bland annat såsom oförskämdt, 4orimligt och olagligt betecknat, att hr Gahn vill tillgodogöra sig det i Sverige och i andra länder honom meddelade patent på en af honom gjord uppfinning, som han kallat Amykos, tvingas undertecknade, såsom innehafvare af hr Gahns patenträtt, att jemväl i form af annons bemöta Barnängsfabrikanternas anfall, at hvilket, beskaffadt som det var, väl ingen lidit så stor skada som de sjelfve. I sisla punkten af sin annons lemna anförde sabrikanter oss ett det lyckligaste tillfälle att öfverbevisa dem om den fullkomliga falskheten af deras mot hr Gahn riktade, i hög grad förnärmande beskyllningar, och begagnande oss af detta tillfälle, kunna vi för öfrigt lemna alldeles å sido de öfriga detaljerna af deras annons. Berörde sista punkt har följande lydelse: Hade hr Gahn verkligen genom ett nytt användningssätt af den så länge bekanta Borsyran lyckliggjort verlden med något, som förut var i kosmetiskt hänseende okändt, så skulle vi ej våga opponera oss emot honom, men då detta bevisligen ej är bändelsen, så är hans högröstade ton ej blott obefogad, utan rent af oförsynt. Annonsörerne bekänna här uttryckligen, att vore hr Gahn verkligen upptäckare af Borsyrans ifrågavarande egenskaper och hennes användning på grund af dessa; skulle de erkänna hr Gahns anspråk såsom sullt befogade och icke vidare våga förnärma hans rätt, eller med andra ord, de skulle icke då våga begå brott mot den hr Gahn beviljade patenträtt. Här beror sålunda allt på, om hr Gahn är upptäckare af Borsyrans anförda egenskaper och på grund af sin upptäckt gifvit henne ett nytt användningssätt. Visserligen ge annonsörerne sig min af att kunna bevisa, att så icke förhåller sig; men något bevis för sitt påstående, säsom deras ovilkorliga skyldigno varity ha do iche lemnat, och, hvad som bär är det värsta, do ekola helt viset aldrig kunna prestera något sådant. Så länge ingen kan uppvisas före hr Gahn hafva upptäckt Borsyrans förruttnelsevidriga egenskaper eller före honom hafva gifvit henne den användning hr Gahn gjort, qvarstår han i sin rätt att få gälla som upptäckare af dessa egenskaper och detta användningssätt. Följande utdrag ur ett för någon tid sedan afgifvet utlåtande af tvänne vetenskapsmän, som väl i här omtvistade punkt må räknas till de mest kompetente bedömare, torde befinnas innehålla sådan upplysning i saken, att haltlösheten af annonsörernes påståenden och hela uppträdande derigenom framstår. Det berörda utdraget lyder sålunda: Den fria borsyrans i patentet omnämnda förmåga att döda infusorier och förhindra deras uppkomst äfvensom oorganiska ämnens förskämning har varit mig alldeles obekant, till dess jag derom upplystes af hr Gahn och erhöll del af hans försök att dermed konservera kött m. m. och detta skedde redan sommaren 1868 och således lång tid innan något patent begärdes. Hvarken före eller efter patentets uttagande har jag sett några uppgifter derom, att denna den fria borsyrans förruttnelsevidriga egenskaper förr varit kända än mindre använda såsom konserveringsmedel eller beståndsdel i något skönhetsmedel eller cosmeticum. Ehuru det icke är omöjligt, att olika personer samtidigt och sjelfständigt kunna göra samma upptäckt, så kan ett dylikt i och för sig redan ovanligt förhållande icke antagas hafva inträffat med detta bruk af fri borsyra, emedan dess konserverande egenskaper förr icke blott varit okända, utan ännu, sedan de blifvit bekanta, äro så egendomliga, att de ej kunna nöjaktigt förklaras. Af ofvan angifna skäl anser jag derföre fortfarande hr Gahn varo den, som först icke blott upptäckt dessa den fria borsyrans förruttnelsevidriga egenskaper utan äfven först hafva användt samma til organiska ämnens konservering och såsom beständsdel i cosmetiska eller skönhetsmedel, och följaktligen anser jag äfven alla andra cosmetica och blandningar, i hvilka fri borsyra ingår såsom verksam beståndsdel, vara föranledda af hr Gahns upptäckt och rätteligen böra anses såsom mer eller mindre lika efterhärmningar af denna. Just i följd deraf, att hr Gahn varit den, som först upptäckt den fria borsyrans förruttnelsevidriga och conserverande egenskaper och deraf gjort bruk vid beredningen a Amykos, hvari fri borsyra ingår såsom den enda verkligt nya och mest ulmärkande, om ock icke enda verksamma, beståndsdelen, antager jag, att hr Gahn erhållit patent på tillverkning af Amykos. Upsala den 17 Juni 1872. August Almen, Professor i Medicinsk och Fysiologisk Kemi vid Upsala Universitet. I Professor Almäns ofvanstående utlåtande instämmer undertecknad till alla delar. C. B. Mesterton, Professor i Chirugi och Obstetrik vid Upsala Universitet. Likasom hr Gahn af både inOch utländska vetenskapsmän och läkare redan för längre tid tillbaka erhållit vitsordande intyg om sitt fabrikat, hafva äfven Barnängens fabrikanter förstått förskaffa sig sådana om sitt, såsom man finner af en utaf dem i åtskilliga tidningar nyligen införd annons. Detta föranleder oss att till upplysning för allmänheten meddela följande rörande hr Gahns Amykos och Barnängens, enligt en af Professorn i medicinsk kemi Doktor Almen verkställd jemsorande analys af de båda sabrikaten. Under vittneskontroll köptes den 28 sistlidne Mars å Barnängens kontor i Stockholm 9 flaskor af Barnängens Amykos-Aseptin, 3 af hvarje af de 3 till namnet särskilda slag, som denna fabrik tillverkar, hvilka flaskor inpackades i en låda, som, förseglad med flera sigill, samma dag å jernvägen afsändes och i obrutet skick kom Prof. Almen tillhanda. Af det längre utlåtande, som Prof. Almän afgifvit om den af honom verkställda undersökningen, och hvilket naturligtvis icke här kan återgifvas, framgår bland annat: 1) att Barnängens fabrikat är en efterapning af hr Gahns Amykos, såvidt som Borsyra, hvars entiseptiska verkan först blifvit af hr Gahn upptäckt, i båda ingår såsom den enda nya, ovanliga och karakteristiska beståndsdelen; 2) att hr Gahns Amykos dock håller mycket mer Borsyra än Barnängens: 3) att ihr Galms Amykos likväl Borsyran icke är den enda verksamma besländsdelen; 4) att den i hr Gakns Amykos jemte Borsyran verksamma beståndsdelen alldeles aknas i Barnängens AmykosÅseptin, hvarföre också i denna senare funnos talrika mögelsvampar, ehuru den såsom sjelfva namnet anger, just skulle vara ett medel emot mögel och förskämning; 5) att Barnängens fabrikat har en Åfadd smak, hvilket icke är förhållandet med hr Gahns Amykos, hos hvilken både lukt och smak för öfrigt voro starkare än hos Barnängens. Till ledning för allmänheten vilja vi ytterligare meddela följande upplysningar. Protorganismerna, i dagligt tal infusoier kallade, anses vara af tvenne slag, animaliska och vegetabliska. Endast de förra af dessa afhällas och dödas genom Borsyran, då de senare derimot genom henne snarare frodas. Detta, hvilket hr Gahn genom fleråriga studier på ifrågavarande område har sig väl bekant, är påtagligen en hemlighet för Barnängens fabrikanter, hvarföre de också icke alls fattat afsigten eller insett nyttan med den i hr Gahns Amykos just mot de vegetabiliska infusorierna intagna verksamma beståndsdelen, utan trott den vara tillsatt blott för smakens skull samt i sitt fabrikat utlemnat densamma, hvilket lika komiska som stora misstag af dem kallas en förbättring. Harigenom sörselar nu Barnängens fabrikat sitt ändamål, då det icke, såsom hr Gahns, skyddar mot alla infusorier. . Att läkare det oaktadt kunna vitsorda nyttan af att använda Barnängens fabrikat, är helt naturligt, då den dock innchäller den hufvudsakligaste beståndsdelen i hr Gahns Amykos, nämligen Borsyra, hvars starkt antiseptiska verkan alltid måste göra sig fördelaktigt gällande, och hvilken verkan just utgör sjelfva den stora upptäckt, på hvars användning hr Gahn begärt och erhållit patent. . Då Barnängens fabrikat icke utom Borsyran innehåller något för dess uppgifna ändamål verksamt medel, kan man få dess Amykos-Aseptin för billigaste priset genom att i vatten upplösa Enkel-Aseptin, dervid man af ett paket Enkel-Aseptin (kostar 1 rdr) erhåller i mättad lösning 112 (en och en half) kanna lika verksam, om icke verksammare Amykos än Barnängens. . Det är en lika vanlig som välförtjent otur för alla efterapare, att de aldrig rätt lyckas att uppnå förebilden. Så har det äfven gått här, och har ingen härutinnan fällt ett så afgörande och för hr Gahn glädjande utslag som den konsumerande allmänheten, hvars sunda instinkt gemenligen räddar henne från att taga den falska varan i stället för den äkta. . . Vi ämna icke vidare, sävidt vi icke bli oundgängligt tvungna dertill, vidtaga den för oss ytterst obehagliga utvägen att genom kungörelser i tidningarne bemöta Barnängsfabrikanternas ohemula och våldsamma anfall. Beskassenheten af deras tilltag mot hr Gahns patent får domstol afgöra, och ämna vi, — då patentsorordningens första bjuder, att patent medför rättighet för innehafvaren att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom riket utöfva den uppfinning och åstadkomma de tillverknirgar, hrarpå patentet lyder, samt dessa tillverkningar till salu hälla — att draga inför rätta icke blott desse fabrikanter, utan jemväl alla dem, som till salu hålla deras fabrikat, efter det denna annons varit i de stora tidningarne synlig. Vi hafva härom velat underrätta dem, som försälja Barnängens fabrikat, på det .de, härmed varnade, icke måtte kunna förebära, att de icke vetat af att de gjort något orätt och med straff belagdt. Upsala den 2 September 1872.