Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 2

— ———— CAO—A—2 af vår förrådsintondentur. Hvilken bild af elände vi måste ha företett! Många af qvinnorna gräto då de betraktade oss. Männerna tryckte våra händer under djup tystnad. Vi hade anländt uttröttade, halfdöda, med långa skägg, ihåliga kinder och våra uniformer nedsölade af dy och smuts. Vi föllo af trötthet som knyten till marken. Våra olyckor voro kända utan att vi sagt ett enda ord. Vi anlände till Sarrebourg. Staden är uppfylld af soldater. Genersl Ducrot är kommen och söker att ordna armkåren. Han kom icke samma väg som vi öfver Saverne; han hade passerat la petite Pierre. Vi marscherade genom staden och lägrade oss på ett fält ofvanför jernvägen. Det blef vackert väder. Vin och lifsmedel fingo vi i öfverflöd. Vi skaffade oss lerkärl att koka soppan i; men detta fördömda krukogods sprack sönder för elden och vi nödgades steka köttet på halster. Värmen var olidelig. Himlen betäcktes af tunga moln och såg hotande ut. En storm är i antågande. Man hör ett doft buller långtifrån. Månne det är åskan eller kanoner? En panik uppstår i kavallerilägret straxt bredvid oss. Hästarne sadlos i största hast, soldaterna skrika svära, hoppa i sadeln och sätta af i galopp och i största oordning på vägen till Luneville. En mängd munderingar äro qvarglömda. Hästarne