Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 2

samma intagas af fruktan och grundad ångest. Man väntar sig ett anfall och skrider tyst framåt. Man har utskickat blänkare för att undersöka vägen. Efter två timmars marsch måste vi redan göra halt. Hela truppen är utmattad. Högst få af folket ha sista natter njutit några timmars hvila. Man stannar utan buller, utan något vidare lorm. Mano lemnar icke en gång vägkanten, man ligger der man faller och somnar på stund. Generalen sjelf ligger midt ibland oss och då vi skola tåga vidare, efter en timmas hvila, bar en af våra officerare all möjlig möda att få honom vaken. Plötsligt reser han eig hastigt utropande: Hvad är å färda! Hvad har händt? Vi äro på väg. Snart nalkas vi en by, som säges heta Lutzelbourg. Phalsbourg ligger icke långt derifrån. Se der vägen som för dit... Vi lemna denna väg till venster. Det är midnatt. Vi passera Lutzelbourg; alla fönstren äro upplysta der. Invånarne hålla skyndsamt på att tömma lådor och skåp och bereda sig till flykt. Vi skaffa oss vägvisare i byn och fortsätta vår sorgliga vandring. Det tycktes som gingo vi till Sarrebourg och till och med på omvägar. Hvilken väg! Smala gångstigar, branta och osammanhängande, stundom lodräta och förande