Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 1

———————— —pp vid landsvägen. Jag återfann der några stycken af mina kamrater; vi vågade knappt öfverräkna entalet. Nästan alla våra officeraro och underofficerore saknades; de voro antingen tillfångotagna eller döda. Man söker anskaffa fältgrytor, bröd och kött. Emot kl. 4 äro vi sysselsatta med att bereda en präktig soppa då en af de våra nalkas oss; Den stackars gossen hade några dagar varit sjuk, och läkaren hade velat skicka honom till fältlasarettet med fått till svar: Lägga mig på hospitalet qvällen före en batalj; nej, nej, det vill jag icke. Så länge jag har krafter går jag med; då de taga slut, får det gå hur som helst! Han hade gått med. Han hade följt oss på våra mödosamma och svåra marscher de sista dagarne; Tillsammans med oss hade han slagits vid Froeschwiller och sedan 24 timmar, under full feber, marscherade han, eller rättare sagdt släpade han sig fram, flämtande vid hvarje femtionde steg, fallande ned och resande sig åter, fortsättande rastlöst sin förtviflade flykt. Under ået han berättade oss allt detta, betraktade vi honom uppmärksamt. Han hade stora röda blommor i ansigtet. En af oss går efter en läkare. Denne anländer och ropar straxt till den stackars gossen: