LUIGASUH UU LO D6PLUCIIHI QOOOAOAO-OA — ——— sina bopålar i sin södelsestad, har utställt tvenne genrer i den för honom egendomliga, humoristiska tomtebisse-genren. En liten perla är, synes det oss, Tomtebissens barnsängsvisit. På halmen i hörnet af en lada ligger en vacker matronelik, hvit höna och hvilar ut efter utståndna födslobestyr; framför henne sitter I tomtebissen nerhukad i sin grå jacka och röda hätta och håller med snusförnuftig min för den unga modern en liten föreläsning om försigtighet och barnauppfostran under det att fadern, en i alla regnbågens färger skiftande, ståtlig tupp står styf och rak bredvid med en uppsyn, liksom ville han säga: Prata du, min gubbe lille, här å det ändå jag, som herre på täppan! Hans lifliga, qvickögda afkomma skuttar redan omkring i halmen under det en annan af hans tavoritsultaninnor, en med liffull savoir faire målad höna, lugnar sina af svartsjukan upprörda känslor i dryckeskarets svalkande våg. Taflan är målad med en fin och elegant pensel och accessoirerna förträffligt utarbetade, isynnerhet är den gistna ladudörren, genom hvars springor man fullkomligt tänker sig det solbelysta, grönskande landskapet utanföre, af ypperlig effekt. Helt säkert skall ingen af dessa taflor, hvilka begge betinga ett måttligt pris, länge sakna köpare i meecenaternas stad. Bredvid dessa taflor fincer man med en känsla af glad öfverraskning ett stycke af en anförvandt till hr Wohlfahrt, också bördig från Göteborg, eleven vid Målareakademien, hr August Hagborg. Denne helt unge målare bar nemligen, efter en jemförelsevis ganska kort studietid åstadkommit en tafla i olja, som inger de vackraste förboppningar för framtiden. Det är någonting af Jernbergs raskhet och saftiga kolorit i denna interiör ur ÅCarl XI:s siskarestuga. De sneda väggarne, det sluttande golfvet, kopparflaskan på bordet, elden i spiseln, den perllärgade draglådan i bakgrunden, och den jernbeslagna kistan i förgrunden äro målade med en talang, som förtjenar en högre benämning än blottgryende. Vi lyckönska den unge målaren till detta vackra första steg på konstnärsbanan, hvars törnen allvarliga studier, energi och arbetsamhet en dag torde för honom förvandla i idel rosor. Bland veckans märkligaste tilldragelser irregistrera vi: afläggandet af trooch huldbetseden till kung Öscar II, prestmötet och försäljningen af Bloms hotell. Hvad det förstnämnda beträffar voren I troligen med allesammans, vare sig som aktiva deltagare eller; passiva åskådare, hvarföre vi derom ej kunna meddela någonting nytt. Rätt egendomligt var det emellertid att läsa ikungörelsen om huru i Tisdags trooch huldhetsed skulle afläggas af ide till staden hörande Embetsoch Tjenstemän samt Herrar Stadsfullmäktige, klockan X f. m. och stadens öfrige innevånare klockan XI f. m. Stadens öfrige innevånare! Huru många kunde väl de ha varit? Åhjo, bortåt en femtiåttatusen personer, inberäknadt qvinnor och barn, hvilka väl också torde böra kallas stadens innevånare?. Femtiåttatusen personer på en gång samlade i — Nedre Börssslen! Prestmötet har utmärkt sig för en värdig och, som det höfts, uteslutande allvarlig hållning. Stiftets vördade, älsklige biskop har som andlig vältalare glänst som en primus inter pares och har derjemte på ett förträffligt sätt uppfyllt sin skyldighet som god gästgitvare, i det han under mötets båda första dagar inbjudit deltagarne deri och stadens honoratiores till middag och igår afton gaf en större souper, till hvilken äfven ledamöternas damer lära varit inbjudna. Innehafvaren af stadens gästgifvaregård Hotell Göta Källare, hr L. P. Haglund, bar, som bekant, i veckan äfven blifvit egare till Bloms Hotell. Det lärer ursprungligen varit meningen att byggnaden skulle inköpts af ett aktiebolag, som der ämnat uppföra ett storartadt och tidsenligt hotell, något som Göteborg hittills, dessvärre, saknat. Den vackra planen blef emellertid, af för oss obekanta skäl, icke realiserad, men då byggnaden fallit i händerna på en man af facket, som dertill anses ega en betydlig enskild förmögenhet, torde man kunna boppas att en man skall kunna uträtta, hvad flera, ganska kraftiga viljor icke ansett sig kunna komma ut med. Ått det understundom är ganska fördelaktigt då en större oflentlig byggnad kommer i en enskild persons och icke ett dolags ego, Jderpå ha vi ett färskt och hugnesamt exempel i vår Nya Teater. Å denna teater ger direktör Zetterholm i öfvermorgon sin sista föreställning, då Slottet Montenero är ämnadt att uppföras. Till förmån för hans omtyckta sällskaps samtlige medlemmar gifves i afton en töreställning med ett mer än vanligt lockande program: en qvick operett Kung Midas, med musik af Jules Barbier och behandlande den bekanta fabeln om kungen med åsneöronen, samt den muntra farcen Det borttappade fåret, som af detta sällskap gifves på ett i högsta måtto roande och uppsluppet sätt. Två af sällskapets