Göteborgsposten – 27 september 1872, sida 1

da att hejda deras vilda ifver. Preussarne drogo sig än tillbaka än framåt. Dessa rörelser utmattade oss. Preussarne förlorade folk, mycket folk — men de tyske generalerna skiokade oupphörligt nya kolonner i elden. Och vi å vår sida, såtaliga försvagade, utmattade, vi hade att slåss med dessa friska, uthvilade trupper. Våra patroner togo snart slut och våra amwunitionsvagnar voro ingenstädes att finna. Intet medel att kunna förse sig med nytt förråd. Redan flera gånger hade öfverste Suzzini skickat befallning om ammunition. Man skickade honom ingenting. Hvilken ypperlig soldat är icke denne man och hur han uppför sig: Han går och kommer utan uppehåll i lederna, midt under kulregnet uppmuntrande oss med orden: Ålugn, gossar, lugn! skjut inte för fort .. spara edra patroner! En general kommer till fots, ensam, utan adjutanter, från skogen. En mängd officerare omringa honom genast. — Ställningen är icke längre hållbar, min general, säger en af officerarne; gif order till reträtt; Hvarför onödigtvis uppoffra en mängd trupper! — Nej, nej, svarade generalen; jag ger inger order till reträtt. Ni ser, jag har ingenting qvar, Mina två hästar äro skjutna,