Göteborgsposten – 25 september 1872, sida 1

Under reträtt blir manskapet vanligtvis demoraliseradt. Officerarne hade all möda att återställa lugn och ordning. Vi intogo ställning i begrepp att gå i elden. Det var dock blott ett skrämskott. Preussarne drogo sig tillbaka och kanonaden upphörde. Vi tillbringade en lugn natt i Froeschwiller. Vår tross och våra förråder anlände. Tälten uppelogos och vi gingo till en behöflig hvila. På morgonen kl. 8 väcktes vi af kanonoch gevärseld. Vi voro anfallne. Fienden kom i massor från skogarne åt vår sida. Det blef vi som skulle uthärda första stöten. Vi, fotsoldater, voro suart färdiga, men artilleriet hade icke sina hästar. De hade vyss blifvit skickade att vattnas och vatten fanns icke på nära håll. Vi hade inom vårt kompani en bop helt unga parisere. De voro beslutsamma, glada och trofaste unge män. Min närmsta man var gift; han grät; han tryckte mina händer sägande: ÅAck, min steckars hustru! mina barn! Om jag dödas finner ni i min plånbok ett bref till dem! Se här ankomma förstärkningar. De utgjordes af en division af 7:de kåren; Dess regementen bestodo af ännu ouppöfvadt folk, nyligen ställda på krigsfot, en mängd regementshästar medföljde trupperna; de voro samman