Göteborgsposten – 24 september 1872, sida 2

det nya krigsartilleriet, ville göra motstånd. Balade är omkring 30 svenska mil lång och ungefär 5 mil bred, och ön är så väl skyddad af korallref, klippskär och falska sandreflar, att man endast genom tvenne bugtiga rännor på hela omkretsen kan komma till kusten. En af dessa är den, genom hvilken Cook seglade, då han år 1774 upptäckte ön, och den andra fanns först år 1849 af kapt. Woodin. Geografiska böcker uppgifva, att 600,000 innevånare finnas på Balade, men alltsedan krigen, hvilka varade några år efter 1853, då fransmännen bemäktigade sig ön för att der upprätta en örlogsstation, har infödingarnes antal sannolikt ansenligt minskats. Till denna ö skola inalles föras tiotusen Jranska kommunister, hvilka skola der f. n. öfvervakas af ett enda regemente franska trupper, och ett sådant samfunds framtid skall helt visst blifva både socialt lärorik och politiskt betecknande. Fransmännen säges vara dåliga kolonister, och detta med rätta i allmänhet. Men det finnes undantag mot alla regler, och detta fall är kanske ett. Till att börja med, ha de franska missionärerna på Balade gjort mycket godt, och fastän iafödingarne år 1849 åto upp kaptenen på ett skepp Mary, ha de likväl sedan giort föga eller intet i menniskoätningsväg. Välmående arttlements ha vuxit upp rundtomkring flera af missionsstaterna, och flera plantager, utmärka sig för bördighet och fägring. Här äro således de bästa tillfällen i verlden för ett kommunistiskt experiment i stor skala, utan att det behöfver störa andra samhällens jemvigt eller löpa den från liknande försök i äldre länder oskiljaktiga faran att rifva ned utan förmåga att derpå bygga upp. Um de landsförvista kommunisterna äro uppriktiga i sina uttalade åsigter, skola de nu vara i den etällning, att de kunna gifva verlden bevis på denna uppriktighet och dermed äfven ett exempel, vare sig att försöket lyckas eller ej, af ovärderlig nytta för deras landsmän, I det bänseendet iskall således kommunismens experiment kunna ha en lika vacker framtid för sig som t. ex. republikaniemen haft i Amerika. Förutom det storartade och socialt vigtiga i detta experiment, har det något romantiskt, som måste öka intresset derför. Allt det pittoreska, som tjusat verlden i de af en Robinson Crusoe, Paul och Virginie eller andra genomståndna öden, kan lätt öfverträffas på Balade. Klimatet är utomordentligt mildt och angenämt, och landskapet det täckaste man vill se. Rika skogar, genomskurna af bördiga dalar, ha höga träd, som majestätiskt skjuta upp i molnen. Kokosnöten, bananasträdet, brödfrukten och mangoträdet äro inhemska säväl som cockerröret och vinrankan. Stora och väl vattnade ängar lemna ett rikligt bete. Fisk och vildt finnes i öfverflöd, Kol och jern ha påträffats bland höjderna, och fastän franska kolonister afstått från att söka det, vet man dock, att der jemväl finnes guld. Andra nyttiga stenarter och mineraler finnasi ymnighet, såsom god granit. Således fionas der alla dematerialier af ett angenämt klimat, en vidsträckt och bördig jord, ett vackert landskap, ovanlig trygghet mot yttre anfall, som kunna skapa tretnad och lycka. Sjelfva Eden kunde knappast erbjuda ett fullkomligare jordiskt paradis; och om kommunismen kan varaktigt blomstra någonstädes eller under några förhållanden, få måste det för visso vara på denna herrliga ö, det blifvande hemmet sör de oroliga andar, som ännu i fjor kastade upp barrikader, brände ned Paris Hotel de Ville och hånade Th ers inom den franska hafvudstadens murar.