Göteborgsposten – 23 september 1872, sida 2

Ä Frän Utlandet. Det är möjligt att kejsarmötet i Berlin ingifvit Euglands kabinett vissa betänkligbeter, eller ätminstone bragt det i misshumör, eftersom den engelske ambassadören med den franske delat missödet att på ett temligen framträdande sätt förbises, om icko rent af oartigt behandlas. I denna stämning visar det nu en synbar courtoisie mot Frankrike och den franske presidenten. Banketter hållas, der fransmän och engelsmän fraternisera och tala om att återställa det forna goda förståndet emellan vestmakterna; engelska örlogsångare uppvakta Thiers under hans besök i de franska sjöstäderna och hedra honom på ett uppseendeväckande sätt. Det ryktet synes alltmera besannas, att prinsen af Wales verkligen skall i nästa månad besöka Paris, hvarest Thiers då kommer att gitva en följd af festligheter, hvilka onekligen skola ha en något demonstrativ karakter. Ej nog dermed, de engelska bladen börja att med den för dem egendomliga ironien orda öfver kejsardömet och kittla tyskarne med den nordslesvigska frågan, hvilken alltid briogar dem urjemvigt. Öfver allt detta är man synbarligen förtretad i Tyskland, hvars organer å sin sida håna det nya närmandet mellan vestmakterna. Med anledning af en bankett, som gifvits på en engelsk fregatt för kommunalrådet i Havre och hvarvid den engelske besälhafvaren uttryckte de lifligaste önskningor för ett politiskt och kommersielt närmande mellan de båda länderna, säger Köln. Zeit.: De stackars fransmännen, som nu måste söka sin tröst i en engelsk fregattkaptens eller v. amirals artiga bordstat! Vi frukta, att den vexel, som den britiske sjömannen möjligen drager till Frankrikes förmån på sin regering, icke skall bli inlöst, om affärsförbindelsen skulle en gång komma att kosta mer än granna ord. Äfven Bismarcks liforgan Nordd. allg. Zeit. är vid dåligt lynne. Bladet vill i en artikel utleta orsakerna till omslaget i England mot Tyskland och anmärker spetullt, ?att det måste vara den engelska höstdimman, som verkat denna oförklarliga misstämning, eftersom man omöjligen kan antaga, att England skulle känna sig förnärmadt öfver, att det uteslutits från suveränernas möte i Berlin, eller att Times skulle gjort sig ull organ för dynastiska syftemål ocu partiintriger I afseende på don första punkten menar bladet, att drottning Victoria ej yppat någon önskan att deltaga i monarkernas sammankomst, af hvilken anledning hon ej heller med rätta kan anse sig för utesluten. Det måste derför väcka undran, säger bladet, att Times upptagit en artikel efter ÅJournal des Debats, hvari England och Frankrike tramställas som åsidosatta och uteslutna från monarkernas möte i Berlin. Rörande den nordslesvigska frågan upprepar det bismarckska bladet det likväl så ofta vederlagda påståendet att Danmark sjelft är skulden till att pragerfredens art. V icke utförts, eftersom det på sin tid (1867) icke velat gå in på att lemna de garantier, som Tyskland i händelse af en afträdelse begär för den i Nordslesvig bosatta tyska befolknipgen. Man firner af detta Bismarcks blads uttalande bekräftadt, att man i Preussen fasthåller vid sin fordran om rätt till inblandning i Danmarks inre angelägenheter, om Nordslesvig återlemnas. Ett svenskt blad har kuriöst nog funnit denna begäran ha ett visst berättigande. Samma blad skulle väl då ej heller ha någonting emot, om Tyskland fordrade särskilda undantagslagar för t. ex. de många tyskfödde godsegarne i Skåne. Annars ha folken alltid ansett det för ytterst vigtigt och för deras oberoende nödvändigt, att alla de inom ett lands gränser bosatta personerna äro underkastade detta lands lagar och ställa sig dem till efterrättelse. Hvilken mängd af förvecklingar och trakasserier måste icke under andra förhållanden följa, hvilka skulle kunna leda till de största faror för det materielt svagaste folket! Om orsaken till Edmond Aboubts häktning erfar man, att den framkallats deraf, att