Göteborgsposten – 23 september 1872, sida 2

såg glad och lycklig ut. Hans ansigte var så lugnt som ett barans, hans andedrägt kom och gick alldeles regelbundet öfver hans läppar. Jag skyggade för ljuset med handen, på det att det icke skulle skina honom i ögonen, under det mina egna ögon voro fulla af tårar; men plötsligt vaknade Victor och reste sig upp då han fick se mig. — Hvad är på färde, moder? frågade han, är Annie sjuk? — Nej, nej, Victor, svarade jag; men jag har nu upptäckt hvem som är din far. (Forts.)