Göteborgsposten – 19 september 1872, sida 2

1 Minnesruna. Dagbladet för i går innehåller följande, vackra minnesruna ötver en af svenska armns mest framstående veteraner: I Måndags kl. 6 på morgonen afled härstädes f. d. generallöjtnanten, kommendören med stora korset af Svärds-orden Carl Fredrik Meijer i den höga äldern af 80 år, 9 månader och 14 dagar. Om den aflidnes skiftesrika och hedrande lefnadslopp meddela vi i korthet följande: Der aflidne, som var född d. 2 Dec. 1791, antogs redan d. 2 Febr. 1806 som volontär vid fortifikationen och utnämndes den 25 Sept. 1808 till konduktör derstades. ar 1813 i Sept. beordrades han till armen i Tyskland och användes vid Stralsunds befästande, hvarelter han åtföljde armåns rörelser och tjenstgjorde derunder vid törskansningarne vid Rosslau, belagringen af Gläckstadt och blokaden af Maastricht, vid hvilket sietnamnda tillfalle han slog en bätbrygga öfver Maastloden vid byn Overslog. År 1814 i Juni placerades han som adjutant vid den sortifikationsbrigad, som åtföljde 1:sta armekåren vid dess inmarsch i Norge. År 1814 i Jan. hugnades han med guldmedalj samt utnämndes af 1818 d. 11 Maj till löjtnant 1 ingeniörkåren. 1819 i Febr. utnämndes han till adjutant hos dåvarande kronprinsen Oscar samt i April 1544 till adjutant, hos denne såsom konung. Är 1847 d. 2 November utnämndes ban till generalmajor och chef för ingeniörkären, 1549 Nov. 26 till kommendör samt 1854 d. 18 Dec. till storkors af Svärsorden. Den aflidne, som hugnades med Carl Johausmedaljen, var kommendör at spanska orden Isabella Katolika och Danska Dannebrogsorden samt ledamot af krigsvetenskapsakademien. År 1858 i December tog han afsked från chefsskapet vid ingeniörkåren. Åren 1562—1865 förvaltade han presidentembetet i dåvarande krigskollegium, och var sålunda, ehuru blott tillförordnad, den sista presidenten i nämnda kollegium, som med 1866 års början ombildades till en armeförvaltning. 1866 i början på året tog han afsked från generallöjtnantsvärdigheten och tillbragte sina återstående lefnadsdagar i priratlifvets lugn, sysselsättande sig med krigsvetenskapliga arbeten samt njutande af ostörd helsa och osörsvagade kroppskrafter, hvilka dock till sist skulle brytas. Ännu i fjol d. 2 Dec, hans 80:de födelsedag, då talrika umgängesvänner inbjudit honom till eu hyllningssest å botel Phoenix, syntes han lika kry som vanligt, men eget nog lär etter denna dag liksom en vändpunkt inträdt i det derefter bans helsa aldrig var densamma som förr, och krafterna voro i stundigt nedgående. En svår sjukdom angrep honom under törsommaren i år, men han besegrade dock för tillfället densamma och lemnade äter sjuksängen; lifskraften var dock bruten, och den förr så späustige mannen sökte sörgäfves att under en tids vistelse i Waxholm återhemta sig något. För ett par veckor sedan återvände han till hufvudstaden och var sedan dess nästan ständigt sängliggande. I Thorsdags förra veckan föll han i ett slags dvala, som slutade med döden i Mändags. — Många och vigtiga voro