Göteborgsposten – 18 september 1872, sida 5

Ivarjehanda. En lyckad björnjagt beskrifves på följande sätt i Gefle P:r: Mandags morgonen d. 2 d:s upptäckte torparen C. Ersson i Östomsjön, Skogs socken, spåren efter en björn, som under natten hade passerat gården på bösskotts afstånd från densamma. C. Ersson sände genast underrättelse härom till 2:ne björnskyttar uti Lingbo by, gästgifvaren Hedman och arbetaren L. Törnblom. Dessa funno sig att börja med ej särdeles hågade att göra sig besvär med nalles ettersättande, men beslöto sig slutligen för att göra ett försök och begåfvo sig åstad, medtagande sina hundar. Komne till stället, der C. Ersson först bemärkt björnens vandring, släppte de hundarne att uppsöka honom, och det stod ej länge på, förrän han var funnen. Hundarnes anfall tillbakaslogs emellertid af björnen och de återkommo till jägarne, som, beräknande hvilken väg han sannolikt skulle taga, skyndade att komma honom i förväg för att kunna helsa honom med en salva. Ljudet af en gren, som afbröts, förrådde tör jägarne, hvar nalle betann sig; hundarne, som hörde ljudet, kände sig lifvade för en ny attack mot den ludne bjessen och störtade åter efter honom; tätt följde af jägarne, Törnblom hann något före Hedman och lagom för att få se nalle luffande undan på en väg i skogen. Hastigt sändes af Törnblom, ehuru afståndet var ganska långt, en kula efter björnen, som träffades så väl, att han gjorde en grundlig kullerbytta. Under försöken att resa sig fick han ytterligare en kula, nu i halsen. Nalle, ur stånd att vidare komma undan, inväntade nu skyttarne i sittande ställning. Hedman, som nu ock hunnit fram, gaf björnen tvenne skott, som alldeles utsläckte hans lif. Hjelp anskaffades för nalles hemforsling, och i triumf fördes han till byn, der han exponerades till dagen derpå, då han beröfvades sin pels. Det var en gammal björnhane, mätande 3 fot omkring halsen samt med 11 decimaltums grofva framoch 12 tums baktassar. I stäende ställning var hans höjd 7 fot. Han vägde 28 lispund. Åtskilliga får hade dagarne förut försvunnit och deras egare återfunno öronen af dem uti björnens inelfvor. Törnblom har förut skjutit 2:ne björnar. Djerft, men lyckadt. En person vid namn Van Neer, hvilken i Antwerpen blifvit dömd till sjutton års fängelse för stöld och mordförsök, rymde nyligen ur fängelset i sistnämade stad under omständigheter som utvisa en hög grad af djerfhet i förening med en hög grad af lycka vid utförandet af ett dylikt företag. Han gick och promenerade på fångelsegården i sällskap med fångvaktaren och några andra fångar, då han plötsligt varseblef en kalkrappares stege som blifvit glömd i ett hörn. Tanken på flykt genom detta medel uppstod i hans sinne, och liksom för att gynna hans plan ringdes det på fångvaktaren som för några ögonblick Jemnade fängelsegården. Under tiden rusade Van Neer till stegen, ställde upp den mot muren och hade just nått toppen af denna då fångvaktaren återkom och skyndade efter bonom. Men Van Neer hade tunga jernbeslagna stöflor på sig, af hvilka han tog af sig den ena och kastade på den olycklige fångvaktaren med den påfölid att denne sanslös föll till marken. Van Neer hoppade dereiter ned på taket till ett skjul, som betann sig femton eller tjugo fot under honom på andra sidan muren och derifrån ner på gatan. Under det han vildt sprang framåt, bar på