Göteborgsposten – 18 september 1872, sida 2

kunde vara fullkomligt öfvertygade om att det förhöll sig så; men lagen måste tillfredsställas, och huru skulle vi kuona göra det? — Efterlemnade hon alldeles inga papper, inga bref? frågade han, ehuru han redan en gång förut frågat derom. — Ej ett enda, svarade jag; hon måste ha förstört mr Vernons bref, ty han skref till henne hvarje månad. — Det torde ha funnits några bland Vernons papper, sade han ooh suckade antingen af harm eller smärta; mitt ombud i Schweiz har underrättat mig om att hon, då hon lemnade byn medtog sin vigselattest och vårt barns dopsedel. Begge hennes föräldrar voro döda, och då hon reste till England hade hon ej mera penningar än att hon nätt och jemnt kunde komma dit för dem, och hon kunde ej ett ord af något annat språk än franskan. — Under det hon låg i dödskampen skref hon några utländska ord, sade jag. — Hvar äro de? utbrast han otåligt. Gud i himlen, mrs Abbott! Hvarföre har ni ej sagt mig det förr? De innehålla möjligen en ledtråd, eller också kan jag måhända beediga handskriftens äkthet. — De skrefvos på en tafla, mylord, och suddades ut några dagar derefter, svarade jag; men dessförinnan skref jag af dem, och jag