Göteborgsposten – 17 september 1872, sida 1

att känna efter sin moder. Jag tog den lille stackaren och bar honom bort, men aktado mig väl för att mina tårar skulle falla på haus ansigte, då leådant ja betyder olycka; Nsney väntade dernere och jag lät henne gå upp och göra hvad som är att göra i ett rum der någon ligger lik samt tillsado henne att kläda den stackars utländska damen i mitt bästa linne. Det var en mycket sorglig natt för mig, ehuru gossen, det kära barnet, sof sött och lugnt i mina armar. Tidigt nästa morgon tillsade jag Nancy att vakta huset och åkte bort till Glen Parva; men innan jag for uppskref jag orden på taflan alldeles så som min stackars unga dame skrifvit dem. De voro följande: Aimez le bien, mon pauvre petit Victor. Quand son pere reviendra. Det var alltsammans. Hvad det var stor skada att ej alla menniskor talade engelska, hvilket dock faller sig så naturligt ! Månne mr Vernon skulle förstå orden och veta hvad som skulle göras med barnet? Jag hoppades blott att han ville låta det bli qvar hos mig; ty gossen var för tre månader sedan afvänjd, och jag hade gjort nästan allt för honom sedan hans mor insjuknade. Jag for till ett värdshus i närheten af kyrkan och prestgården samt steg ur min gigg Värden på stället hjelpte mig ner, och så for