Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 2

rån Utlandet. i Den europeiska pressen synes i sina betraktelser öfver det nyss afslutade kejsarmötet ense om att finna dettas resultater opåräknadt små. Någon gemensam sammankomst mellan kejsarne och deras förste ministrar har ej egt rum, lika litet mellan ministrarne sjelfva, fastän så uppgitvits, i en berättelse. Deremot hafva ministrarne besökt hvarandra två och två, och kejsarne hafva sjelfva på det mest kordiala sätt samspråkat med hvarandra, så att tillfällen till tankeutbyten och äfven vissa öfverenskommelser derför icke behöft saknas. Neue freie Presse säger, att man i alla händelser enats derom, att ingendera af de tre makterna skall utan förutgången öfverenskommelse med de andra taga något steg i en af de stora europeiska frågorna. År det sannt, så är den hel. alliansen dock på visst sätt återsödd. Sannast torde likväl en berlinerkorresp. till Times döma, då han skrifver: När allt kommer omkring, afspeglar sammankomsten mellan suveränerna blott en sida af den europeiska situationen, och denna sida är icke den vigtigaste. Detta möte betecknar visserligen under alla omständigheter, att ett andrum inträdt; men det skall ej göra slut på de rustningar, som alla makter företaga med stundande förvecklingar för ögonen. Ett och annat organ tror, att potentaterna öfverlagt om påfven och jesuitismen. Det är dock ett barnsligt antagande; ty en för stor skilnad råder härutinnan mellan de trenne makterna, af hvilka Ryssland ej är af påfven beroende, Preussen mest protestantiskt och Österrike alltigenom katolskt. Såsom en historisk anekdot må anföras en omständighet, på hvilken de franska tidningarne särskilt fästa uppmärksamheten, neml. den att ryske kejsaren vid den stora taffoln föreslog en skål för dsn preussiska armön, men icke för den tyska hären. Spetsigt anmärker Thiers officiösa organ Bien Public härtill: IIvad skola bairare och vkrtembergare säga härom, hvilka likväl äfven deltagit i kriget och hvilka man alltid skickade först i elden för att skona de trupper, för hvilka den ryske kejsaren föreslagit skålen. Enligt ett telegram från Trouvrille till Times, skulle franska sändebudet i Berlin, de Gontaut Biron, hafva rönt eft vänskapligt emottagande af kejsaren af Österrike och Ryssland. De båda suveränerna gålvo den franska regeringen de mest lugnande försäkringar angående syftemålet för kejsarmötet. Kejsa