Göteborgsposten – 14 september 1872, sida 1

Veckoskristen Samtiden och Riksdags-Kaleideskepeis. Antagligen är det bekant äfven på vestkusten, att veckotidningen ÅSamtidens illustre utgifvare för närvarande är kåseriets King Wyisfler, både inom Första kammaren och inom tidningspressen. Häri ligger visserligen en stor utmärkelse, men ganska dyrköpt är den för honom. Hans andliga tränering har så forcerats, att han blifvit till ytterlighet hysterisk och tillfölje deraf i allmänhet oberäknelig. September månads Samtids--sport inledde han med en mycket virrig uppsats i den vanliga kåserande stilen, hvari han tilldelade sällskapet Internationales högste styrande chef betyget laudatur, hvarjemte socialismen och kommunismen framställdes såsom Ältellektuella företeelser, hvilka måste med andens vapen bekämpas. Jag anför detta som ett prof på skärpan i hans omdöme och kan endast förundra mig öfver, att han icke delgaf sitt recept i rätt tid åt Thiers, då denne företog sig att med helt andra vapen än andens bekämpa Pariser-kommunen. I medlet af den första Septemberveckan angreps Samtidsutgifvaren plötsligt af en häftig hysterisk paroxysm, under hvilken han vände sig mot Göteborgs-Postens kaleidoskopist och blef i hög grad gemen —: han är det ofta mot personer som misshaga honom och mot andra samtida som antingen ignorera eller icke nog upphöja honom. Han lider naturligtvis åtven af inslagen fåfänga, hvaraf hans hysteri ökas. Läs bara de första 16 halfspalterna i Samtiden N:o 36. Det var mina Riksdags-Kaleidoskop som framkallade den ofvan antydda paroxysmen. Jag hade icke med den djupa respekt som han fordrar yttrat mig om den majoritet och de iedare inom riksdagen, åt hvilka han nu egnar sin hyllning. Men låt bara en liten fnurra komma på tråden mellan dem och honom, så blir det genast slut med protektionen; hans hängifvenhet förbytes då i bat, tills han blir soulagerad — och så kåserar han återigen om och för dem ånyo, som om han och de alltid varit de intimaste vänner under solen. Då mina rikadagskaleidoskop, som synes, mot hans uttryckliga önskan blifva fortsatta, så är det visst icke omöjligt att de skola öka hans hysteri och föranleda honom till nya gemenheter emot mig. Men det må nu bli hans ensak. Jag går nu min väg, han sin, och verlden är nog rymlig för oss begge. Då jag icke alls ernar polemisera med honom — och jag kan ej erinra mig att några andra heller brytt sig om att ordskifta med honom — så tillåter jag mig, genom att taga hans position — eller positioner, ty de äro omvexlande allt efter omständigheterna — i skärskådan, antyda, hvarföre så ringa vigt lagges vid det han skrifver och talar. Alltsedan denne moderne Narcissus blef representant — han angrep snart derefter på ett ytterst lågt sätt den som verksammast beredde hans val — har han fungerat som Första kammarens: garcon bleu, legat på knä för den, koketterat och kåserat för den i tal och tryck och serverat den med fleuretter. Till gengäld har denna kammare smickrat honom för hans pretentiöst höglärda, men temligen tråkiga föredrag, som med mindre uppmärksamhet åhörts; men — för att nu begagna hans egna ord om d:r Svederus — ingen afundas den (snart) åldrige litteratören den lilla subvention, som möjligen tillfallit honom. Men också ve! den som vågar peka på Första kammaren, vore det ock med lillfingret. Förr — ännu d. 24 Mars förlidet år — gaf han landtmannapartiet en sträng upptuktelse och tillrättavisade utan skonsamhet Andra kammarens förtryckande majoritet. Sedan dess har visst icke denna majoritet förändrat sig; men han, gent emot denna, desto mera. Han har nu tagit solrosen till föredöme och han vänder sig mot och följer med den uppgående solen: må den belysa hans fjät in i den efterlängtade hamnen! Nu är han derföre på god väg att äfven göra sig till landtmannapartiets champion mot den stygge kaleidoskopisten, som omöjligt kan förlika sig med Andra kammarens förtryckande majoritet, men för hvilken Samtidsutgifvaren ödmjukt och förhoppningsfullt bugar sig i stoftet. Subventionen härför blir — smicker och halfva löften, hvilka icke infrias när landtmannapartiet kommer till makt