lästes protokollet öfver det föregående mötet. Presidenten: Flere delegerade ha begärt ordet avgående frågan om generalrådet. (Flera röster: Huru många?) 37 talare ha låtit anteckna sig. (Stoj). Medborgarne Cournet, Vaillant och Arnould begära, att ingen diskussion skall ega rum ang. denna sak, som afgjorts genom omröstningen på det slutna sammanträdet. Medborgaren Hebneer: Jag alstår ifrån ordet, om de andra talarne också göra det. Medborgaren van der Hort: Jag begär ordet för att göra mötet ett vigtigt meddelande. Presidenten: Ni kan tala. Medborgaren van der Hout: ÅJag har nyligen läst i den holländska tidningen Dagbladet en nedrig artikel. (Tal. vänder sig om till den plats, der journalisterna sitta.) Ja, en nedrig artikel! Man säger deri, alt vi se ut som mördare. Kom hit, folk, du som förstår dig på sysiog nomier, och betrakta dessa män och säg, om de se ut som mördare. (Non, non, ai, si, ja. yes, neen, no!) Folk, du har afkunnat dom , och den skall vara mig helig. Denne uslivg, denne lögnare till redaktör, har också sagt, att man måste betala en half syllen för att få lot till att komma in i salen. Jag frågar dig folk: är det sannt? (Nej, nej!) Denne redaktör är en rackare! (Tal. vänder sig återigen till journalisterna.) Ja, en rackare! Presidenten: Dylika osanningar äro så besatta, att vi alls icke behöfva uppehålla oss vid dem, utan blott att kasta dem tillbaka på deras upphofsmän. Men jag erfar ett behot af att tacka allmänheten för den sympati, som densamma vi detta tillfälle visat kongressen. Man öfvergår derefter till dagordningen och de vid den slutna sammankomsten antagna resolutionerna uppläsas. Medborgaren Carl Marr förklarar, att han på sina vänners ifriga uppmaning ville afstå från att begära sitt afsked. Medborgaren Cuno begär derpå ordet för att göra en personlig anmärkning och lomnar Schramm den begärda upprättelsen. Denne herre, som besann sig bland öhörarne, tackade tal. med ett vänligt leende. Medborgaren Guillaume: Vi måste fatta ett beslut om goneralrådet. Medborgaren Jokannard; Beslutet är sattadt. Jag frågar nu en gång för alla, om man vill företaga sig någonting allvarligt. Vi få aldrig slut på kongressen, om vi skola hvarenda dag återkomma till hvad som afgjorts å de föregående sammanträdena. Presidenten: Medborgaren Longuet har ordet, för att göra ett vigtigt förslag. Medborgaren Longuet uppläser ett långt tal, hvilket slutar med följande resolution: I betraktande deraf, att monarkien hvarken nu eller någonsin skall göra något för arbetarne, uttalar den internationala kongressen: Det blir ifrån denna stund proletariatets hutvudpligt att eröfra politisk makt. Medborgaren Vaillant: Jag begär ordet. Presidenten: Tala! Medborgaren Vaillant: Hvad medborgaren Lonoguet föreslår, är så klart och tydligt, att det ej bör göras till föremål för diskussionen. Då despotismen begagnar den råa styrkan, är det tydligt, att arbetarne ha rätt att begagna detta medel för att öfvervinna despotismen och krossa den. Jag önskar emellertid, att det genom ett specielt beslut må fastställas, det Internationale icke vill taga en politisk ledare utom sin egen krets. Vi ha endast alltför ofta hållits för narrar af förrädare, och sådana män som Gambetta äro för oss icke mindre förhatliga, än sådana män som Thiers. Vi böra icke stå i något annat förhållande till bourgeoisien än kampens. Huru många af de män, som nu sitta i den brottsliga nationalförsamlingen i Versailles eller tillhöra polisen, ha vi icke upphöjt till makten! Låtom oss sammansluta oss för att taga hämnd. Paris skall snart tillhöra oss, och vi kunna då tillintetgöra bourgeoisien i denna stad. Kommunen af 1871 höljde sig med glans och beröm, nästa kommun skall ötverstråla sin föregångare. (Stormande bifallsrop). Medborgare, ja, jag önskar, att meborgaren Longuets förslag skall bli inskrifvet i denna bok, som hvarje medlem af Internationale får och hvilken är vår bibel. Arbetaren måste hädanefter ej allenast sluta sig till vårt ekonomiska program, utan äfven till våra politiska ider. Låtom oss hålla fast tillsamman, låtom oss hafva förtroende till hvarandra, och hämndens timme skall snart slå! Alt döma af de i denna korresp. lemnade upplysningar, är således Carl Marx icke längre medlem af Internationales generalråd. Men då detta sålunda skall hädanefter sakna sin enda sammanhållningskraft, är det väl antagligt, att generalrådet blir en härd för anarki och oreda, som kommer att i sin mån inverka korrumperande på hela föreningen. Det säges, att Bakunin skall, för förräderi emot söreningen, uteslutas ur densamma. Ett telegram till Daily News säger: Kongressens resultat är, att de gamla tvisterna änyo framträdt och att en ny förening skall genast bildas. OA LH mcnmk vc . .nntttt tt ntoott LL — — —k LLA — mn ERE VASA IEEE TEE FIT VERA NAN DERA Från Berlin meddelas under d. 8 d:s den lakoniska, men ganska betydelsefulla notisen: I morgon skola de tre kejsarne och deras trenne premierministrar hålla gemensam konferens. — 1 går hade grefve Andrassy sammankomst med fust Bismarck. I Genöve har för skiljedomstolens