UÅHUHUILHIImU Från Utlandet. Följande intressanta bref från Haag afd. 6 d:s angående Internationales kongress meddelag i den franska tidningen Soir: I dag skulle Internationales kongress hålla ett allmänt möte. Sedan de delegerade samlats litet före kl. 11, fingo de underrättelse om, att en tysk borgare önskade tala med dem. Det var br Schramm, f. d. preussisk generalkonsul i Milano, hvilken på det föregående mötet stämplats af deputeraden Cuno som en feg karl och polisspion. (Denne Schramm har förut varit röd, ingick samtidigt med Brass, tills för kort tid sedan redaktör och utgifvare af Nordd. allg. Zeit., i Bismarcks sold). Medlemmarne af kongressen väntade en våldsam scen med häftiga beskyllningar från båda sidor; men härat blef intet. Den preussiske diplomaten inträdde i salen med vördsamt böjd rygg och bad borgaren Cuno göra honom den äran att ett ögonblick lyssna till honom. Borgaren Cuno, som kände sig i högsta grad smickrad öfver att bli tilltalad med sådana ord och later, var nog artig att medgifva hr Schramm den ynnest, hvarum han så ödmjukt bad. Konungens af Preussen funktionär utvecklade då för hr Cuno, att det icke var han, Schramm, som på sin tid tillåtit de italienska tulltjenstemännen att lägga sina profana händer på denne delegerades reseeffekter, hvarölver så mycket klagats inom kongressen, utan hans efterföljare, David Mack, hvars handlingssätt borde fördömas af alla rättekaffens män och sanna frihetsvänner. Derefter bad f. d. ambassadören kongressens medlemmar om att vara nog artiga och beriktiga de beskyllningar, som gjorts honom, då det allmänna mötet öppnades, och då medborgarne lofvat detta, drog diplomaten sig tillbaka på det mest artiga sätt. Då dessa förhandlingar, som varat en timme, ändats, gick en af de delegerade ut och förkunnade från en afvisare, för det holländska folket, att det till kl. 12 utsatte allmänna mötet först kunde ega rum kl. 6 på eftermiddagen. De delegerade fortsatta derpå den slutna sammankomsten. Cyrille (fransk kommunist) och hans anhängare voro redo. Cyrille tog ordet och föreslog följande bestämmelser: Art. 1. Den internationala arbetareföreningens generalråd är upplöst. Art. 2. Det skall förnyas inom ett qvartals förlopp. Art. 3. Generolrådets säte förlägges till New Vork. Art. 4. Tills ett nytt generalråd bildats, skall förvaltningen af sektionen öfverlemnas till det federativa rådet. En af Carl Marxs anhängare tog ordet och uttalade sin förvåning öfver att ett sådant förslag framkommit. Vi äro icke här, sade han, för att kullkasta eller ens diskutera generalrådets myndighet, Det är detta, som samlat oss i Haag för att rådslå om en revision af statuterna. Denna revision bör uteslutande baseras på arbetarnes politiska pligter. Om vi sysselsätta oss med annat, skola våra komitenter vara berättigade att säga, att vi öfverekridit vår myndighet. — Vi hafva, invände Cyrille, pär som helst rätt att afsätta den styrelse, som vi sjelfve tillsatt. Dertill behöfves ej ens någon kongress. Det är tillräckligt, att de federativa råden träffa en öfverenskommelse. De delegerade äro ej annat, än sektionernas och de federativa rådens representanter, och vi kunna sådeles i enlighet med de gällande bestämmelserna uppträda för och emot generalrådet hvilket vi vilja. Jag fasthåller vid mitt förslag. Efter en lång och häftig, nästan våldeam diskussion ställdes Cyrilles förslag under omröstning och blef antaget. Resultatet blef detta: Af 60 delegerade deltogo endast 38 i omröstningen, och eftersom man i Internationale ej fäster afseende vid dem, som afhålla sig ifrån att rösta, var den absoluta majoriteten 20; för förslaget röstade 24, emot detsamma 14 delegerade. I trots af denna löjliga majoritet hade således Cyrilles förslag gått igenom. De 22 delegerade, som icke deltogo i omröstningen, utgjordes af Marxs anhängare. Denne, som kände sig djupt förödmjukad genom sina motståndares seger, reste sig, tog sin hatt, sin käpp, sin hustru och sin dotter och aflägsnade sig med de orden, att han skulle begära sitt i afsked. Denna förklaring väckte stort uppsesendo, under det att Cyrille och hans vänner i strålade af glädje. Klockan hade blifvit 5, och medborgaren Cournet anmärkte af denna anledning, att man blott hade en timme på sig för att äta middag och att man derför måI ste skynda, om man ville vara tillstädes i rätt i tid å det allmänna mötet, som var utsatt till kl. 6. LL Om detta allmänna möte vid hejket Pan