—— — — — — — — — — — — — — Till sist förflytta vi oss till Södra Atrika, till Colesberg Copje i Caplandet vid Orangefloden på 309 404 S. Br., 439 7! O. Lgd. I ett bref dateradt d. 6 sistl. Juni skrifver från nämnde plats en ung man, bördig härifrån staden och som för något år sedan begaf sig ut för att söka sin lycka på diamantfälten derstädes, bl. a. följande: Ställningen här är nu helt annorlunda än i början, diamantfynden ha högst betydligt minskats, hvaremot stölder och röfverier i oerhörd grad tilltagit. Häromdagen råkade äfven jag ut för ett litet äfventyr, dervid jag dock lyckades rädda mig ur klämman medelst användande af min käpp, men efter den betan bär jag alltid, så tort skymningen inträdt, min revolver på mig. Jag bar sålt min claim och tillsvidare slagit mig i ro hos en här vistande svensk, förut i 18 år bosatt som grosshandlare i London, hvilken uppehåller sig här för sin helsas skull och under tiden etablerat en affär, hvari jag biträder honom med bokföring. Jag afvaktar nu endast tilltället att kunna få köpa en riktigt fördelaktig elaim eller få nys om något nytt rush, der man ej behöfver köpa utan der den förstkommande har eganderätten. Den tron är dessutom här allmänt gängse att alluvialguld inom ganska kort tid skall bli upptäckt. Colesberg Copje är ej längre någon vildmark, utan närmar sig alltmera utseendet af en ganska hygglig stad. För penningar och goda ord kan man här tå allt, hvad man behagar. Ilar finnas kyrkor likaväl som konsertsalonger, värdshus och en teater, hvarjemte vi desslikes ha en egen tidning. Här råder f. n. vinter, d. v. s. 252 Cels. vid middagstiden och frost om nätterna. Hvad i öfrigt landet i naturhistoriskt o. a. förhållanden beträffar torde jag få hänvisa till redan offentliggjorda berättelser. Se här för roskull en naturhistorik från rent subjektiv ståndpunkt: De mest efterhängsna djurarter, vi bär känna