förekommer mig, som jag alltid vore er vän och som det skulle bli högst smärtsamt för mig att behöfva afresa med den tanken att ni kanhända lider af en hemlig sorg. Tala om förhållandet för mig. — Jag vågar aldrig att säga det. — Ni har således ej förtroende för mig? — Det finnes ingen i verlden som ingifver mig så mycket förtroende som ni. — Nå väl tala, öppna ert hjerta för mig. Hon stod tyst en stund men yttrade derefter med darrande röst: — Tänk om jag liksom Therese skulle hysa tycke för någon! — Då skulle väl ni också få samma tröst som Threse, sade Evrard småleende. — Therese är älskad återtog hon i sorgsen ton men jag, jag vet icke om den ende man åt hvilken jag skulle vilja gifva mitt lif är böjd för att mottaga den gåtvan. — Det är kanske kejsaren i Kina. — Skämta icke utan var uppriktig. Tror ni att en man som är allvarsam, ytterst allvarsam, skulle kunna fästa sig vid en sådan skrattdufva som jag, att han skulle vilja samtycka att blifva min ledsagare, mitt stöd? — Jag tror att ni är en beundransvärd varelse och att hvilken bra karl som helst skulle finna sig lycklig af att gifva er sitt namn.