fått gifva i utbyte den illusion, som fordom uppfyllde hans lif. De tre veckor som förflutit hade vidgat svalget mellan m:me de La Varenne och honom. Snart sagt hvart enda ögonblick gaf någondera af dem ny anledning att förvåna sig öfver den andra. Öfversten återfann ej mera de känslor hvilka han så länge närt, och priset för den välgerning han uträttat var att han fick resa mera ensam än han kom. Under bröllopshögtidligheterna var Marthe nära nog osynlig. Hon var dock tillstädes ehuru hon höll sig afsides. Hennes uppsyn var dyster och tankfull. Merthe hade verkligen under dessa sista dagar varit sig fullkomligt olik. Hon hade förlorat sin vanliga glada sinnnesstämnivg. Uteslutande upptagna af hvarandra hade Paul och Therse knappt märkt den förändring som försiggått med dess väninna. Evrard ensam intresserade sig för densamma; han gick nu att taga plats bredvid henne. — Hur är det med dig mitt barn frågade han henne. Hvart har den glädtighet tagit vägen, som förr spridde trefaad i huset? Under en lång tid har du förekommit tankfull, orolig och upprörd. — Så ni har märkt det! Ni har då verkligen hyst litet vänskap för mig? — Ej litet utan mycket. Från första stund jag såg er vann ni min tillgifvenhet. Det