pålitliga enskilda underrättelser från Berlin tillstädja oss att antaga, att, enligt förutgången öfverenskommelse mellan Österrikes, Rysslands och Tysklands ledande statsmän under kejsarmötet i Berlin, något bestämdt politiskt program icke skall komma under öfverläggning. Man torde svårligen vilja gå längre än till ett ömsesidigt kännande på pulsen och fastställandet af det faktum, att de trenne stormakternas intressen för den närmaste framtiden icke väsentligt kollidera med hvarandra; men äfven detta är tillräckl gt, för att åt alla håll bevara fredens intressen åtminstone tills efter utställningen. -Men det gifves en bestämd fråga af inre europeisk betydelse, hvilken alldeles omedelbart sysselsätter de samlade statsmännens uppmärksamhet och derför äfven skall, efter några förut hafda förberedande öfverläggningar, officielt dragas inom området tör furstarne Gortschakoffs och Bismarcks samt grefve Andrassys rådplägningar. -Denna fråga berör de arbetande klassernas ställning, Intornationeles i London tillväxande makt och de farhågor, som måste uppstå, om denna förenings propaganda möjligen skulle äfven utsträckas till den jordarbetande befolkningen. Sedan sammankomsterna i Gastein och Salzburg förlidet år har neml. den österrikiska diplomatien ifrigt sysselsatt sig med denna sak, på uppmaning af Bismarck och i ständig förbindelse med honom. -Ett härom utarbetadt memorandum synes derför äfven vara bestämdt att i utdrag meddelas i Berlin, för att framhålla, att de bestående lagarne i Österrike-Ungern äro tillräckliga för att vid kraftig tillämpning med framgång bekämpa ÅInternationales undergräfvande tendenser och särskilt dess värfvande af nya medlemmar. Men skulle — detta torde vara de ledande synpunkterna — man handla i den riktning utan stiftande af några särskilda lagar, så måste de närmast deltagande stormakterna bestämma sig för att gemensamt handla på lika basis, emedan sjeltbevarelseprincipen redan bjuder den bestående samtärdseln mellan staterna att uppträda gemensamt mot den gemensamme fienden. I denna riktning kan man af kejsarmötet närmast vänta sig reala resultater. Dessa resultater bli väl närmast något slags reaktionär inre lagstiftning, hvars utsträckning likväl ännu icke kan skönjas. Tecknen deraf skola dock nogsamt komma att visa sig. I afseende på festligheterna under kejsarmötet synes taptot i Lördags för den stora allmänheten ha varit något extra ståtligt. På platsen utanför operahuset och slottet, der musiken skulle samlas, voro 56 jättekandelabrar uppresta. Fram mot kl. 9 afspärrades platsen från det kejserliga slottet till slottsbron, för att uppställandet af musikkårerna skulle kunna obebindradt ega rum. Taptot utfördes af 45 messingsinstrumenter, 464 hautboister och 306 andra, inalles 1124 man. I en half cirkel omkring öfverdirigenten stodo uppställda till höger 17 kavalleri-musikkårer, till venster 6 tambourkårer, i centrum 20 ipfanterimusikkårer med tillhörande trummor, klockspel etc. Sedan uppställningen var gjord på platsen utanför slottet, hvilken företedde en imponerande anblick genom jättekandelabrarne och oräkneliga orientaliska lampor, började samtliga kårerna att uppspela den österrikiska nationalhymnen; dernäst utfördes Alexandermarschen af insanteriets musikkårer i centern; derpå följde Wagners intågsmarsch, utförd af samtliga kårer, den ungerska Rakoszymarschen, utförd af kavallerikårerna, och slutligen den ryska nationalhymnen af alla kårer. Dermed var den egentliga musikprestationen slut, återstod blott taptot, i hvilket alla trumslagare deltogo. Till sist upplystes hela platsen af den tillstötande Lustgarten af 5 elektriska apparater med 700 starka elementer ifrån slottets tak. Den oräkneliga menniskomassan utbrast i ständigt nya hurrarop. Ifrån kl. 9 var en del at Berlin illumii nerad, d. v. s. de offentliga byggnaderna, palatsen, ministerhotellen, de stora butikerna och hotellen i ÅUnter den Linden o. s. v. Vid paraden samma dag på förmiddagen tillstädesvoro Andrassy och Bismarck; den förre bar ungersk honveduniform och den senare preussisk kyrassieruniform. Grannlåten led likväl af den tryckande hettan och de täta dammoln, som omgåfvo både trupperna och de furstliga åskådarne, så snart de satte sig i rörelse på den sandiga platsen. Den preussiska kronprinsens tvenne äldsta söner, den 13:årige prins Friedrich Wilhelm och den 10:årige prins Heinrich, stodo vid detta tillsälle för törsta gången med i fronten. De äro båda underlöjtnanter vid första gardesregementet till fots. Efter paraden dekorerade czaren dem med Andreasordens storkors. Något parodiskt i alla fall! I kejsar Wilhelms lysande svit såg man en mängd främmande officerare, isynnerhet belgier, engelsmän, italienare, ryssar o. 8. v. Då suveränerna foro hem genom Bellealliancegatan, Friedrichsstrasse och Unter den Linden, hade en folkmassa samlats, hvilken kunde uppskattas till flere hundratusen, De kejserl. AR AR 22 2 . Ä