— Är det sannt hvad ni nu säger? — Ja, riktigt sannt. — Jag är rik, faderoch moderlös, och mina gamla slägtingar har tillräckligt för att hvarken vilja sätta några hinder i vägen för mina böjelser eller min frihet. Så långt sträcker sig mitt förtroende till er att jag nu tager er i anspråk för att erbjuda min hand åt den man bland alla som jag valt. Ni skall säga honom att om han tillbakavisar denna hand skall fröken de Champlieu ej gifta sig med någon. — Men, sade Evrard helt upprörd jag känner honom således. — Ja, ni känner honom. Det är en krigare från Afrika, hedern och redbarheten personifierad. — Hvem är det då? — Jo, sade Marthe i det hon mot honom höjde sina sköna ögon, som fuktades af tårar, det är öfversten vid ert regemente. Hvad svarade Evrard? Hvad skulle du sjelf, käre läsare, ha svarat ifall du befunnit dig i hans ställe? Han återvände ej ensam till Afrika; han medförde dit den mest sällsynta bland alla skatter, en qvinna med ett gladt lynne, en ren själ och ett oförderfvadt hjerta. SLUT.