let för att undertrycka dem ville åtnöja sig med att styra dem. Jag skulle vilja att erfarenheten hade en själ, att den erinrade sig alla de tårar den kostat, och att det vore tillåtet dem som komma efter oss att förverkliga den dröm hvilken för oss ej blifvit förverkligad. Jag skulle slutligen vilja att tron, entusiasmen, oegennyttan, alla de upphöjda känslor, alla de ädla sträfvanden som äro verkliga himlens gåfvor ej vore dömda att för evigt kallas ungdomens illusioner. — Min Gud! ej är det värdt att hålla. sådana orationer för en så simpel sak, utbrast m:me de La Varenne med en höjning på axlarne. Man skulle då man hör er kunna tro att det vore fråga om hela mensklighetens väl eller ve. Derföre att ej alla kärleksförbindelser nödvändigt sluta med äktenskap, bör man väl ej förtvifla om menskligheten. Nåväl! ja, vi ha älskat hvarandra, vi ha haft vår lilla roman. Vi äro båda två qvar bland de lefvandes antal, och slutligen återfinner jag er såsom öfverste, officer af hederslegionen och vid fullkomlig välmåga, efter hvad det tyckes mig. — Om jag ej är död, svarade Evrard, är det derföre att denna lilla roman varit mit lifs vigtigaste epok, derföre att jag vördat min sorg, derföre att jag i den sökt en tillflykt. Det är orsaken till att jag icke är död, det är anled