kom! tillade han häftigt, jag skall återväcka ert minne. Han fattade hennes arm och förde henne med sig mot fiskdammen. Några ögonblick derefter stannade de vid den lilla porten till parken. Porten stod alldeles öppen, och de kunde oaktadt skymningen ännu tydligt se hvad som tilldrog sig på tjugo stegs afstånd, på andra sidan om staketet. Paul och Thrse suto bredvid hvarandra på en bänk vid stranden af dammen. Öfverväldigad af sin sorg hade Therse låtit sitt hufvud falla ner mot Pauls axel, under det han höll hennes händer i sina och de båda greto. Marthe, som stod bredvid dem, utgöt äfven tårar. — Betrakta dem, Julie, sade Evrard i rörd ton. De äro unga, de äro förtjusande båda två. Lifvet har för dem öppnat sig fullt af förhoppningar och löften. De älska hvarandra såsom vi älskade hvarandra, och likväl säga de hvarandra farväl, de skiljas åt liksom vi! Se, Julie det är din dotter, det är ditt enda barn, det barn som du varit nära att förlora. Se huru svag och bräcklig hon ännu tyckes vara! Fruktar du ej att sorgen skall döda henne? Hon var stum och orörlig. Evrard försökte upptäcka om ej hennes hjertas återuppvaknande afspeglade sig i hennes anletsdrag; men ingenting förrådde hvad som tilldrog sig