Göteborgsposten – 11 september 1872, sida 1

— Han har konstsinne. Han odlar sin jord. Om den bana han följer ej leder till äreställen och rikedom, så är man åtminstone säker på att den hvarken kan sluta med ruin eller vanära. — Han eger ej ett öre. — Han har tjugotusen francs i räntor, och denna förmögenhet har blifvit på redligt sätt förrärfrad af hans far. — Verkligen! Denne unge nabob har tjugotusen francs i räntor? Och ni tror att det är med tjugotusen francs i räntor som ett parti i våra dagar kan väcka uppseende i verlden? — Jag tror, uppriktigt sagdt, att det är så mycket som behöfves för att lefva lyckligt och sorgfritt. Hvarföre skulle ett nygift par behöfva att väcka uppseende i verlden? Den sanna lyckan finnes i hemmet, i dess fröjder och landtlifvets behag... — Ni behöfver ej gå längre. Jag känner till landtlifvets behag, poesien i de husliga fröjderna. Rörande det ämnet skola vi ej kunna förstå hvarandra. Det har föregått en revolution i våra seder och vanor, en revolution om hvilken ni ej tycks ha någon aning. Alla vilkoren för lifvet äro förändrade... — Är äfven hjertat förändradt? Har ni på en gång undertryckt både kärleken och ungdomen?