Göteborgsposten – 10 september 1872, sida 2

baka in i salongen. I samma mån dagen skred mot sitt slut, blef Marthe allt mer och mer tystlåten, och Thrse tycktes orolig, upprörd, liksom om en och samma tanke fattat på dem båda. De höllo sig afsides och tryckta intill hvarandra. Under det öfversten samtalade med m:me de La Varenne förlorade han dem ej ur sigte. Dagen led mot sitt slut. Therese satt orörlig; hennes ansigte förrådde den oro och de tvifvelsmål som dvaldes i hennes hjerta. Marthe betraktade med tankspridd min trädtopparne genom fönstret. — Huru! utropade plötsligt m:me de La Varenne, ni är knappt anländ, och ni talar redan om att afress! Jag kan ej tro att detta är allvarsamt menadt! — Det är olyckligtvis ganska allvarsamt, svarade Evrard. Jag är ej mera fri, jag har stämt möte med en ung vän som jag skall föra med mig, och vi skola afresa i morgon ... I det han uttalade dessa ord hade han närmat sig den plats der de unga flickorna stodo, och han fästade nu på Threse en blick full af ömt medlidande. Theräse förstod denna blick. Först hade hon blifvit liksom förstenad af de ord hon nyss hört, men nu reste hon sig beslutsamt upp, fattade Marthes arm och förde henne med sig ut ur salongen. — Hvilken vacker afton! sade Evrard se