— Ni har således sett ho Marthe. Huru ser han ut? — Hvad hans figur beträffar så kan den just ej ingifva några farhågor. Somliga skulle till och med kunna finna honom vara ganska väl växt, och han är väl klädd; men han har mustascher så stora och en hy så mörk att man skulle kunna tro honom vara en muhamedan. I alla fall är det ej hans utseende som är så frånstötande, utan hans sätt att bete sig. Han går hit och dit, stiger midt upp i gräsvallarne, slår af grenarne med sin käpp, går helt näsvist ända fram till huset här och ställer sig att se på det, rusar sedan helt hastigt tillbaka in i parken igen, liksom om han vore gelen. Jag frågar er, madame, om man kan tro en person hvilken beter sig på det sättet hysa goda afsigter. Dertill kommer att ingen sett honom gå in genom grinden, så att han måste ha smugit sig in i parken. Men det värsta af allt är att lille Pierrot, som var med mig för att hjelpa mig om det behöfdes ... — Nåväl, fortsätt. — Jag vet knappt om jag vågar, madame. Nåväl, lille Pierrot, som ej är någon åsna, såsom hvar och en väl vet, försäkrar att det är samme gast som han sett under någon tid smyga omkring staketet på aftnarne. Skola vi ej skicka efter gendarmerna? nom ändock, sade