vara så ansträngande och gödande för kroppen, att vi nästan ha svårt att tänka oss, huru potentaternas andliga förmögenheter skola kunna hållas vakna. Om Älnternationales kongress i Haag skrifver en korrespondent derifrån under d. 2 d:s, det vill säga på sjelfva öppningsdagen: Arbetarnes internationala förening har samlats här på en kongress. Sedan kongressen i Basel 1869 har denna förening icke hållit något allmänt möte. Under krigsåret 1870 kunde det icke vara fråga derom, och under den parisiska Kommunen år 1871 hade Internationale andra saker att tänka på, än på att hålla föredrag. Året 1872 var gynnsammare. Men hvar skulle mötena hållas? I Frankrike? Omöjligt! I Tyskland? Farligt! Belgien hade redan haft sin arbetarekongress. Schweiz hade haft tvenne. Generalrådet bestämde sig då för Holland. De flesta holländska tidningarne ha omtalat, att ÅInternationales kongress var husvill, emedan alla egare af större lokaler voro eniga om att icke vilja uthyra sina salar med deri befintliga möbler till Internationales delegerade. Denna notis var dock gripen ur luften. Ty konsertsalen vid Rue des Lombards har utan några svårigheter uthyrts till kongressens lokal. I går afton samlades de delegerade redan för öppna dörrar, men detta första möte, som upptogs af förtroligt samspråk med ackompagnement af halfva baier och med rörande igenkänningsscener mellan vänner och bekanta, hvilka ej på länge sett hvarandra, afsåg att bestämma tiden för följande dagens sammanträde. 4I morse kl. 9 öppnades sammanträdet; men — allmänheten fick ej tillträde, och referenterna blefvo med synnerlig omsorg uteslutna. Det var enligt de invigdes försäkran ett rent administrativt möte, på hvilket det endast gällde att pröfva de delegerades sullmakter. Denna pröfning måtte emellertid icke ha varit någon så alldeles lätt sak; ty sammanträdet varade i sina fulla tem timmar, och utanför hörde man i hvarje ögonblick presidentklockans ringande; ja, hvad mera är, det rent administrativa sammanträdet är ännu icke afslutadt, utan skall fortsättas i afton kl. 7, alltjomt för låsta dörrar. Först i morgon skall man finna sig i, att allmänheten och pressen komma tillstädes. Två polisbetjenter stå på post vid ingången till salen och förbjuda alla personer att inträda. Utanför kongresslokalen ser man några grupper af fredliga nyfikna, män, qvinnor och barn, de sista mera högröstade än de andra, men alla mer eller mindre upplagda till att göra sig lustiga öfver kongressens medlemmar. Vissa personligheter bland de delegerade sticka bjert af mot de beskedliga Haager-spetsborgarno, och man gissar genast till hvilka man har framför sig. Jag har bl. a. sett: Longuet, redaktör i Kommunens Journal Officiel, Cournet och Vaillant, medlemmar af Kommunen ; bland belgierna Roch Splingard och en antwerperbo, hvilken på kongressen i Bryssel uppläste ett andragande, eller rättare en predikan, hållen i mystisk anda, hvilken var värdig den svartaste International. Carl Marx är naturligtvis här med sin stab, alla medlemmarne af generalrådet i London. Han skall få en svår dust, emedan flera sektioner äro mycket emot honom och vilja störta honom. Möjligen har denna kamp börjat redan på det Åadministrativa mötet. I ett telegram från Haag af d. 4 d:s läces: på det i natt hållna sammanträdet afslutade kongressen de inledande förhandlingarne. Anhängarne af den ryske socialdemokraten Bakunin (hvilka, såsom vi förut framhållit, vilja ha politiken utesluten från den sociala rörelsen, hvaremot han fordrar en fullständig nivellering af alla samhällsklasser) sökte att draga ut på förhandlingarne. De tyska medlemmarne fordrade deremot, att man skulle oförtöfvadt börja att diskutera frågan om Internationales ställning till politiken. Detta senare förslag blef efter en liflig debatt antaget af kongressen, Om den nye premierministern i Baiern, Gasser, meddelas följande biografiska notiser: Han är son till en bankir i Petersburg, hvilken i sin egenskap af agent för huset Rothschild ombesörjde dettas affärer med ryska regeringen. Uppfostrad i det ryska systemets grundsatser, öfverflyttade hr v. Gasser i sitt 23:dje år till Tyskland och ingick här i den baierska statens tjenst. Han skulle sannolikt förblifvit ouppmärksammad på sin plats, om han icke år 1863 gift sig med fru v. Redwitz, hofdam hos enkedrottningen, konungens moder, hvilket giftermål satto honom i en mycket förtrolig förbindelse till det kongl. hofvet. Då konung Ludvig förlofvade sig med prinsessan Sophie, var det afsigten att utse nämnde dame till den blifvande drottningens öfverhofmästarinna. Sedan denna förlofning gått tillbaka, fick hr v. Gasser sig anförtrodd befattningen som sändebud i Stuttgart, hvarvid han alltjemt åtnjöt den största gunst af konungen, och detta till den grad. att, vid den tid då den partikularistiska strömmen i Miinchen fick: öfverhand, hans namn genast och ensamt trädde i förgrunden, då man tänkte bilda ett nytt kabinett. Han har alltid varit en af dem, som ifrigast sökt att häfda Baierns rätt till oberoende gentemot Preussens sträfvan att draga hela det öfriga Tyskland under sig.