Göteborgsposten – 6 september 1872, sida 2

valtningen af hennes förmögenhet. Denna förmögenhet var ansenlig: godset Champlieu tillhörde henne. Jag kan ej säga ott hon mottog mig kollt, men under hela den tid som mitt besök varade trodde jag mig i hennes uppförande märka något generadt och tvunget. Det tycktes mig att hennes blickar undveko mina, och då de fästades på mig, var det med ett uttryck vid hvilket de ingalunda vant mig. Vi voro ej ensamma, vårt samtal måste inskränka sig till ett utbyte af frågor och svar, lika hvardagliga båda. M:me de la Varenne och hennes dotter mådde förträffligt. Det var ej sannolikt att deras frånvaro skulle räcka ännu länge. Det var all anledning antaga att de snart skulle vara tillbaka. Ej ett ord för öfrigt som hade afeeende på det intima förhållandet oss emellan, ej en häntydan på vår förestående förening. Kortligen, jag aflägsnade mig fullkomligt lugnad med afseende på Therses helsotillstånd, men för öfrigt mera nedtryckt till sinnet än jag var då jag kom. Ännu några veckor förflöto, veckor under hvilka jag plågades af en förfärlig oro. Kärleken som fordom uppfyllde mitt lif utan att uppröra det hade småningom antagit hela karakteren af en vild passion. Ah! olycklige, du hade ju lyckan bredvid dig, hvarföre lät du henne undkomma? Hvarföre skyndade du ej att gripa