Tberåse, vi hade lärt älska hvarandra under den landtliga himmeln, och all lycka vill stanna inom sin ram. Jag väntade på hennes återkomst för att begära hennes hand af hennes mor. Annu en vecka var qvar innan jag hoppades få återse henne, då jag erhöll en biljett från m:me de La Varenne som förkunnade mig att hennes planer voro ändrade; hon reste till Paris med sin dotter och stämde möte med mig på Granges till de första dagarne af sommaren. Denna plötsliga afresa, hvilken jag visserligen varit långt ifrån att vänta mig, hade dock ej beröfvat mig min säkra förtröstan. Jag visste att Thröse i Paris hade slägtingar som länge önskat att få se henne. Hennes mors beslut borde således ej öfverraska mig. Jag lät utan allt för stor otålighet våren förflyta; men då med sommarens ankomst den tid som m:me de La Varenne bestämt var ione, då dagarne gingo, då veckorna förflöto utan att hon återkom, då greps jag af stor oro. Hvad var på färde? Var Thrse sjuk? Hvarföre återkom hon ej? Jag ville göra mig underrättad om förhållandet på Granges; men der sakuade man alla nyheter. Jag beslöt vända mig till fröken de Champlieu. Faderoch moderlös från sin tidiga barndom, lefde hon hos gamla slägtingar som uppfostrat henne och som som åtagit sig för