Göteborgsposten – 6 september 1872, sida 1

älskade ej blott dess poetiska ooh kontemplativa sida, hon älskade äfven dess arbeten. Jag hade träffat henne, den följeslagerska om hvilken ai nyss talade och som skulle utgöra glädjen i mitt hem! Vi älskade hvarandra utan att säga det; våra hjertan hade ingenting att uppenbara för hvarandra. Det behöfdes oss emellan hvarken eder eller löften, och det tyckes mig ännu i dag att vi voro trolofvade med hvarandra. November hade skilt oss åt. M:me de La Varenne hade flyttat in till staden; Marthe var hos sina slägtingar. För att ni riktigt må kunna inse min olycka, är det nödvändigt att ni vet huru långt mina illusioner sträckte sig. När jag såg Theråse hvarje dag, tillfredsställd med att få vara hos henne, alltför lycklig för att tänka på att våskynda en änna större lycka, lät jag mina planer sväfva mellan drömmen och hoppet. Det var först efter hennes afresa som jag gaf dem bestämd form i mitt sinne. Jag kunde ej upptäcka några hinder, jag ville ej tillåta att några sådana skulle kunna förekomma. Jag använde vintern till att göra min boning i ordning för hennes emottagande. Egendomen var ännu i det närmaste sådan min far efterlemnat den åt mig. Jag sysselsatte mig med att försköna den, jag sökte ändra den efter smaken hos