Frän Utlandet. I dag börjas kejsarmötet i Berlin, i det att czar Alexander i dag anländer till det tyska, kejsarrikets hufvudstad, dit kejsar Frans Josef af Österrike kommer i morgon. De trenne potentatorna ha närmast vid sin sida sina resp. kanslerer, och hafva derför tydligen för assigt att ingifva verlden tanken på att de bära något stort i sinnet. De trenne suveränerna stå alla i spetsen för stora militärstater och ha bakom sig ofantliga armöer. Det är således naturligt, att om de kunna enas, så skall — isynnerhet nu sedan Frankrike för flere år är brutet och förlamadt i sin förmåga att upprättbålla den nödiga politiskal jemnvigten i Europa — hela vår verldsdel vara tvungen att underkasta sig deras beslut. Nu, såsom alltid fallet varit i thy fall, räkna vidock deruppå, att de store herrarne icke skola länge törlikas, ty det är endast i skygd af deras ömsesidiga misstro som de smärre folken ha utsigt till att kunna lefva sitt eget lif. Skulle deremot de trenne suveränernas enhet bli annat än skenbar, då skola de smärre stater, hvilka befinna sig i den föga afundsvärda ställningen att vara deras grannar, ovilkorligen komma att i sitt eget konstitutionela lif, i sin fribets utveckling röna inverkan deraf, och korporalskäppen skall då mer än en gång figurligen höjas för att lära folken, hvad deras frid tillhör. Gentemot sådana utsigter böra folken väpna sig deri, att de icke genom inre våldsamt partikif, genom oförsigtiga söndringar gifva de välvilliga grannarne lust att blanda sig i deras åtgöranden. Må vi taga varningen till godo!