Göteborgsposten – 4 september 1872, sida 1

skollag, sedan skolkomitön omsider slutat sina arbeten, hvilkas resultater finnas framlagda i ett af densamma uppstäldt digert och, efter. hvad det förljudes, omsorgsfullt utardetadt betänkande, som troligen kommer att ligga till grund för ett nytt förslag i ärendet, hvilket är att vänta från regeringen. Detta ärende är, i betraktande af det kaos som vårt skolväsende i sjelfva verket f. n. företer, af den utomordentliga vigt, att vid dess pröfning inom riksdagen nogsamt alla de krafter kunna i behöfvas, som erfarne, frisinnade och klart tänkande fackmän kunna till sakens utredning lemna. I afssende på denna fråga gäller detsamma som i afseende på allt annat, neml. att hvarje reform måste i sig vara en organisk utveckling af bestående förhållanden, Alla språng äro förderfliga, emedan historien lär oss, att på desamma städse följer en reaktion, som hejdar utvecklingen, om den icke rent af slungar förhållandena tillbaka bortom passerade skeden. Men nu erfar man, hurusom äfven i hänsyn till skolväsendet den omstörtande radikalism höjt hufvudet, hvilken i så många andra fall sträfvar efter att spela en roll. Lystringsordet är gifvet från Norge och går ut derpå, att städernas högre elementarlärovork skola bortsopas och efterträdas af solkhögskolorna, hvilka senare skola bibringa en mera national undervisning och återväcka den gamla nordiska folkandan, under det att de förra blott äro skolfuxeriets residenser, såsom termen lyder. Om ock de högre elementarläroverkens reformering derhän, att en nordisk anda måtte mera utpräglas i undervisningen, är önsklig, kan det likväl icke förnekas, att den tendens, som vill bortkasta dem och i deras ställe sätta folkhögskolorna, ännu alltför mycket hvilar på experimenter, hvilka ej fast bevisat sin lifsvaraktighet, för att kunna med skäl göra anspråk på att allmänt omfattas. Folkhögskolorna måste dessutom förläggas till platser med lifliga kommunikationer inom sina resp. orter, om de skola bli tillgängliga för alla derstädes; sådana platser äro i allmänhet städerna, der möjligen icke jernvägarnes sträckning ändrat trafikriktningen. Folkhögskolorna skola således förr eller senare komma att förläggas å de olika orternas trafikerade platser: de skola derför visa sig en gång icke vara annat än högre elem.läroverk med en friare, obunden, kanske stundom sjelfsvå.dig, verksamhet. Vi tro, att olementarläroverken, som stå under stacens kontroll, äro att föredraga, helst om i deras förvaltning och hela undervisningsväsende en friskare vind kan komma att blåsa. Detta vänta vi af regeringens eventuela förslag i ärendet, för hvars prötning å riksdagen vi gerna skulle sett, om vårt samhälle kunnat påräkna en fackkunnig representant såsom hr Winkrans. Hvad angår hr Lindströms afsägelse, så finna vi den helt naturlig, ehuru vi icke kunna undertrycka ett beklagande af, att det hopp, som en tid allmänt hystes i samhället, att det skulle i hr L. hassen stadigvarande, erfaren och genom sin erfarenhet inflytelserik representant vid riksdagarne, icke gått i fullbordan. Vi respektera emellertid denna afsägelse, åt hvilken hr L. dessutom eger rätt att gifva laga kraft. I hr C. Kjellbergs afgång som riksdagsman, såframt valmännen anse sig böra efterkomma hans uttalade önskan att slippa återval, se vi en verklig förlust. Hr K. är ej bland dem, som ofta bära sina meningar till torgs; men i afseende på karaktersfasthet och moget pröfvande af föreliggande ärenden, innan han öfver dem uttalar sitt votum, är han, såvidt vi känna, jemnbyrdig med de bäste. Hvad hr Victor Rydbergs afsägelse beträffar, så finna vi den fullt framkallad af omständigheterna; ty äfven det bifall, hvarmed valmötet i Måndags beledsagade d:r C. Dicksons kraftiga uttalande mot de från ett visst håll framställda anspråken på grundskatternas aflystande och öppna förklaring, att i den frågan Göteborgs blifvande representanter borde intaga en deciderad hållning, angaf tydligt, att valmännens flertal och hr Rydberg icke befinna sig på samma sida — en omständighet som vi beklaga, då vi i hr Rydberg lärt oss att skatta och värdera en frimodig stridsman på religionsfrihetens område. Den saken ligger dock numera ej så mycket som förr inom riksdagens värjo, utan tillhör ett annat forum, kyrkomötets, der vi hoppas, att vårt stifts valmän allt framgent skola i hr Rydberg ha en kraftig och talangfull represntant. Om mötet sålunda bragt bestämd klarhet i afseende på de hittillsvarande representanterna, kan detta deremot icke sägas vara fallet med de nya kandidater, som kunna ha utsigt till att samla omkring sig röster. Mötet stadgade neml. endast till visshet den redan förut allmänna tron, att jur. kand. A. -——Å sve