Göteborgsposten – 3 september 1872, sida 2

att jag hyste för henne ett ömt medlidande, en brinnande sympati. Jag tänkte ej på någonting annat än de båda väninnorna, jag återfann dem i alla mina drömmar, och besynnerligt nog hände det hvarken i mina drömmar eller i mina tankar att jag skilde dem ifrån hvarandra, de voro alltid tillsammans; då fröken de Champlieue bild uppenbarade sig för mig strålande af skönhet och helsa, kom nästan genast en blek och aftärd gestalt att taga plats vid hennes sida. Mot slutet af Maj månad arbetade jag en varm eftermiddag i atelieren för att försöka förströ mig. Sedan några dagar tillbaka hade ej fröken Marthe återkommit från Granges, och mörka aniogar oroade mig. Plötsligt fick jag höra ett gällt, pinglande ljud som upprepades efter vissa mellantider och kom allt närmare. Det var längesedan ett dylikt ljud nått mitt öra, och dock kände jag igen det; mitt hjerta liksom krympte tillsamman af den smärta det det erfor. Redan stod jag nere vid vägen och under det foglarne gladt sjöngo i träden och buskarne, såg jag defilera förbi mig en lång procession af män, qvinnor och unga flickor, företrädda af två korgossar, af hvilka den ene bar korset, den andre klockan, samt en prest i messkjorta och med den heliga oljan i händerna. (Forts.)