Göteborgsposten – 2 september 1872, sida 1

följt honom till hans tillflyktsort, utgjorde en vederqvickelse efter arbetet och det angenämaste af hans tidsfördrif. — Och nu, sade öfversten, hos hvilken nyfikenheten ännu ej var fullkomligt tillfredsställd, skall du säga mig huru du vid åsynen af mig kunde ana att jag var din gudfar? — Jag kände igen er, svarade Paul; tack vare det här porträttets likhet, var detta ej svårt. — Men hvem har gjort detta porträtt, som tydligen är af mig; hvarifrån kommer det? — Efter den drabbning i hvilken ni vann era kaptensepåletter, innehöllo alla Paris illustrerade tidningar er bild, omgifven af berättelsen af er vackra vapenbragd. Jag skaffade mig alla dessa tidningar, gömde dem såsom reliker; från dem har jag hemtat dragen, jag har tagit min egen inspiration till hjelp vid målningen, och det synes mig att jag icke lyckats så illa. — Jag har således ej varit glömd här? man har sålunda talat om mig? — Ni glömd, glömd på Aubiers! Jag har olifvit uppfostrad i vördnad för ert minne. Min mor omtalade er alltid med den djupaste. tillgifvenhet; ni var hennes afgud. Min far upphörde aldrig att omtala, att lyckan inträdt med er i hans hus; det var er man tillskref