Göteborgsposten – 30 augusti 1872, sida 2

föregåonde dagen på aftonen hade man från staden fört hem herr baronen i rusigt tillstånd, och då man på morgonen inträdt i hans rum, var herr baronen ej längro rusig men stendöd. Således ingen baron till fadder! lederna upplöstes, gudmodern gret så att banden i hennes hvita mössa blefvo alldeles genomblöta af tårar, fader Cordöan ryckte håren af hufvudet i sin förtviflan; amman som räknat på en så högt uppsatt fadders frikostighet skrek högljudt, och väckt af allt detta oväsende började det späda barnet, liksom det förstått att det nu ej skulle bli kristnadt till Tancrede eller Achille eller Hector eller ens Landry, att gifva luft åt sin sorg i oartikulerade klagoläten. Hvad var att göra? Hvar skulle man få en fadder i stället för baronen? Tiden brådskade, det var ej en minut att förlora. Herr kyrkoherden, som ej fått sin frukost, var utom sig af harm; klockaren som ånyo infunnit sig framdundrade kyrkans vrede. På denna punkt befann sig saken då den unge mannen, som från porten varit vittne till hela detta uppträde, kom som en räddande engel. sänd från himlen. — Jag är ej baron, sade han till arrendatorn; min far har antagit namnet Evrard, samt Paulus är min skyddspatron. Utan att vara ett helgon som han, har jag dock namn om mig för att vara en beskedlig dödlig och