Göteborgsposten – 30 augusti 1872, sida 2

om en jordbrukares hem, stannade han till följe af den anblick som det inre af gården för tillfället erbjöd. Uppställda i två rader stod vid pass ett dussin personer, bondfolk, männen i helgdagskläder och qvinnorna prydda med alla de grannlåter de egde. Evrard trodde i början att det var fråga om ett bröllop, men då han såg närmaro efter förstod han ett bröllopet måste åtminstone ha egt rum nio månader förut: det var nemligen fråga om ett barndop. Processionen väntade för att sätta sig i rörelse blott på faddern. Men det var ej en vanlig fadder: det var baron Tancrede-Achille-HectorLandry de Champigyolles, den förnämste adelsmannen i hela trakten. Ja, baron de Champignolles sjelf hade med samme godhet som hans förfäder i alla tider visat mot sina underlydande samtyckt till att hålla öfver dopfunten den nyfödde sonen till Sylvain Cordöan, hans arrendator, och för att hedersbevisningen skulle bli fullständig hade han värdigats antaga till faddersyster en simpel bondqvinna, den nyföddes tant. Emellertid hade man redan i i två timmar stått och väntat; kyrkoherden hade redan för tredje gången afsändt sin klockare till gården, och en obestämd oro började bemäktiga sig alla sionen då ett ilbud kom inrusande på gården. Den nyhet som detta ilbud medförde var ej egnad att lugna sinnena: