Göteborgsposten – 30 augusti 1872, sida 2

ansvarar för att min gudson, i händelse jag blir antagen till sadder, skall i mig ha en tillgifven gudfar och en pålitlig vän. Om ni samtycker så har ni här min hand. Med dessa ord räckte han handen åt Cordöan, som ej dröjde att trycka den i sin. Han såg så bra ut i sin sammetsdrägt, med sin grå hatt och i sin vårdslöst knutna halsduk, hela hans personlighet egde någonting så öppet och trovärdigt, godlynt och hederligt, att han till och med innan han hunnit tala hade vunnit allas hjertan. Man ställde sig åter i led under lefverop för hr Paul, och några minuter derefter begaf man sig, med amman och barnet i spetsen, på väg mot kommunens kyrka. Man tänkte på baronen ungefär lika mycket som om han aldrig lefvat, och gudmodern kände sig högst belåten vid den unge och artige kavaljerens arm. Sedan ceremonien hunnit fullbordas, återvände man till Aubiers, der en fest var tillredd. Errard hade tänkt på allt:) han hade tömt sin börs i huspigans förkläde och skickat till staden efter konfekt, frukter och gamla viner. Hvilket gladt kalas under de stora träden! Och då man reste sig upp från bordet under förmodan att festen skulle vara slutad, öfverraskades man af att se byns hela ungdom inträda på gården vid musik af valdhorn och säckpipor; detta var ännu en öfver