Göteborgsposten – 30 augusti 1872, sida 1

Öfverste Evrard. Berättelse af Jules Sandeau. (Öfvers. från Franskan). Det var en mild, tyst, och något sorgbunden man, oförfärad i elden, en drömmare i sitt tält. Oaktadt hvarken naturen eller uppfostran bestämt honom för krigaryrket, hade han vid sjugofem års ålder ingått i en af Frankrikes permanenta armåkårer i Afrika. Han hade på en enda dag sett sin ungdoms förhoppningar tillintetgöras, sin framtids lycka för alltid förstöras, och kännande sig för första gången ensam och öfvergifven hade han kastat sig i armån liksom man kastar sig i ett kloster. Det var tjugo år sedan den dagen. Under dessa tjugo år hade han vunnit alla sina grader, steg för steg, utan annat beskydd än den uppfyllda pligtens. Armen företer i sjelfva verket mer än en likhet med klostret. Liksom detta tyglar den passionerna, gör själarne så att säga regelbundna ; det är en tillflyktsort öppen för en mängd af lidanden, en mängd af missräkningar som ej mer ega trons tillflykt. Det hade ej dröjt länge innan han återvunnit sin